congrats bro Joe!

Vill passa på att säga ett sent litet grattis så här fem minuter efter dagen du är född. Har firat dig i tanken hela dagen. Vi tog alla en stor god latte till din ära idag och pratade lite om dig och det trevliga bageriet i Göteborg som ni verkar gilla.

Kram / sis

Texmexens återkomst

Vi hade en mexican feast igår hos Jill och Zack. Jill har tydligen bott tillsammans med en mexikan ett halvår och var därför värsta mexiproet. Vi lagade en massa saker som jag inte kommer ihåg namnet på men som blev otroligt gott. Det var mest vi kvinnor som lagade, som det brukar vara här i amerikat, så M gick in och nosade lite nyfiket ibland men kände väl att han inte kunde bryta mönstret.








Vi var eniga om att meximaten måste få en revansch i sverige. Vi gjorde lite slappa tacos nån gång på 80-talet sen bara dog det ut innan vi egentligen fattade grejen. Nu känns det passé och töntigt fredagsmys. Men det är helt fel! Det finns massa att utforska i det mexikanska köket. Många trevliga dipper och små rätter med små saker på. Tapas får ge vika för tacos!

Efter vi alla svullat långt mer än vår förmåga var man tvungen att vila magen. Jag intog den bästa platsen i en reclinerfotölj. Den blir som en egen liten värld, som en kokong eller en ö där man får pösa ut.

Det var nog lite kul för H&M att träffa lite riktiga amerikaner, det har annars inte varit så mycket interaktion med the locals. Ett väldigt trevligt utbyte av tjänster utvecklades sen. Hanna lärde ut stickning, Magnus visade kamerakunskap och Jill och Zack gav bra info om San Fransisco (de kommer därifrån).

Kvällen avslutades med att männen tog sig en liten pipa på verandan.

mycket mat

Hannas och Magnus vistelse går helt i matens tecken. Det är ju ganska självklart med tanke på vilka de är.

Vi tog en liten tripp till Asheville. En lite konstnärsstad vid Smokey mountains. Den var trevlig, hade mycket små shops och restauranger. Rätt komiskt var att den samlat alla alternativa människor på en plats. Dessutom var allas alternativa look från 90-talet. Majoriteten av befolkningen hade dreads, tatueringar, stora byxor och skägg. Tjejerna var typ snowboardtjejer eller hippietyper.

Först hittade vi ett hippt café med bra kaffe och diskuterade hur fint det är att alla gillar gott kaffe (från piercade dreadskillar till espressokostymsnobbar).

Det var trevligt att strosa omkring där. Vi letade intensivt efter restauranger och fikaställen. Vi alla hade samma krav, charmig miljö och god mat. Så vi checkade in en hel del ställen innan vi valde. Till slut stod det mellan ett franskt och ett indiskt. Magnus gjorde testet denna gång och stoppade in endast sin näsa innanför dörren. Han bedömde det franska stället snabbt som pommesfrittesluktande, så vi valde därför det indiska. Ett mycket lyckat val. Dofterna och smakerna var fantastiska, mycket folk och fin lokal.

Efter det drog vi vidare till en pub med irländsk touch. Där blev ölälskaren Magnus nekad att köpa öl för killen inte trodde han var 21 och hans leg var svenskt.

Nästa morgon intog vi frukost på ett ställe jag hade utvalt. Ett southernhak som hette Tupelo honey café. Mycket lyckat! Perfekt amerikansk start på dagen där den trevliga personalen la på en liten blomma på varje rätt innan den serverades!

Nu ikväll tillagas mexikanskt. Vi potluckar tillsammans med våra vänner Zack och Jill som har lite mexikoll. M fixar enchilladas och jag har gjort en påhittad rätt.

Magnus and the mouse trap

Nu är de här. Hanna och Magnus har hamnat mitt i vårt amerikanska liv. Just nu tillagar M en perfekt ceasar sallad i mitt kök, med en dressing från scratch of course. 

Det har ju varit en het debatt om hur man tar hand om sina möss här på bloggen så ni ska få följetongen.

Det första stopp vi gjorde med H&M var att införskaffa musfällor, the real Mc Coy. J och M riggade dem med snickers och placerade ut i köket. Sen gick vi och la oss. Våra gäster var lite oroliga eftersom de sover på en madrass nära golvet. 

Det var jag som först fick syn på han nästa morgon. Skulle fixa lite amerikansk frukost till folket och tänkte slänga äggskal i sopen, under diskbänken. Där låg han. Alldeles blodig och dan och egentligen alldeles för stor för den lilla musfällan. Jag skrek och J ville först att M skulle ta hand om den eftersom det var han som riggat just den fällan. Men sen var han man nog och tog hand om den. Föste i den i en papperskasse och jag sprayade medel för att få bort musblod. Förhoppningsvis har vi undanröjt problemet nu.

Idag har jag tagit M och H på en promenad i närområdet till det goda kaffestället. M uttryckte mycket belåtenhet över sin latte. Sen åkte vi och köpte flottig pizza och besökte en mall. 

husmusen

Vi har ännu inte sett nån kackerlacka i vår lägenhet men igårkväll upptäcktes en annan liten varelse. 

J var på väg in mot köket och fick då syn på en mus som sprang längs med golvlisten, upp på köksbänken och sedan in i nåt skrymsle och försvann. Han kom skrikande in alldeles skärrad och fick inte fram ett ord. 

Vår granne kom lika panikfylld in till oss häromkvällen och ville att vi skulle rigga en musfälla för nån hade stulit choklad från henne. Sen hade hon också funnit en chokladbit med bitmärken. Hon hade en sån här burfälla som inte dödar musen, vilket låter humant men verkar vara odugligt. Det är klart att musen fattar bättre än att springa in i ett stort fängelse. 

När jag hörde detta täckte jag igen springorna i våra dörrar så han inte skulle komma över till oss. Men det var väl antingen för sent eller så har han tagit en annan väg än dörrvägen. 

Så nu bor vi med en mus eller flera, lagom till när H&M kommer. Men det känns mest bra för vi tänker att Magnus kan rädda oss. Jag blev förvånad över J's oerhört låpiga reaktion, han var nästan räddare än jag. Ville inte göra nåt, ville inte ens gå in i köket. Han hävdar att eftersom M är från norrland så vet han hur man ska agera.  

I'm back!

Nu är vi tillbaks i vårt kära Durham igen. Och saker och ting är som vanligt. Känns mycket bra. 

Imorgon kommer Hanna och Magnus för att stanna hos oss i en vecka. Just nu är jag trött och sliten och vår lägenhet är ostädad. Men jag ska försöka göra ett litet ryck innan de anländer. 

Ska bli kul med svenska vänner på besök. Vi har känt lite Sverige-saknad under julhelgen och tittat suktande på våra foton och uppskattat er alla. 

H&M gillar mat så jag tror vi ska försöka testa lite nya restauranger när de är här. Jag och J känner att vi kört fast lite på sistonde och behöver vidga vår horisont lite. Inte alltid äta på ställen som  är safe utan leva lite mer risky. Samtidigt vill man ju att de ska få uppleva guldklimparna som man faktiskt har hittat. 

Sen funderar vi på att ta en liten tripp upp till Asheville. Sägs vara en mysig liten stad nära bergen. Men vi får se vad de är sugna på. 

Mina kurser börjar nästa vecka. Upptäckte nyss att jag måste skriva nån slags skrämmande rapport om vad det är jag planerar att göra i målerikursen, vad jag ska undersöka för nån subkultur eller något. Har ingen aning om vad jag ska göra och vad jag förväntas skriva. Måste haspla ur mig nåt i all hast. 

Nu sitter vi på flygplatsen. Glada och lyckliga över att vara på väg hem. Hem till fina, underbara Durham. Till vår mysiga lägenhet där man kan laga sin egen mat. 

Ikväll blir det risgrynsgröt igen. Och glögg. Vill inte släppa taget om den mysiga jul vi hade. 

Missouri är nog inte min plats här i världen. Kommer nog aldrig sätta min fot här igen.