tv is the shit

"Det är på tv det händer" som en fin person en gång sa.

Vi har tagit en paus i vänner. Inte så medvetet men mest för att svensk tv har lockat oss på sistonde. J är ju mycket för sporten men vi har några gemensamma ljuspunkter också. Det som ger mest glädje är nog Mia & Klara. Fantastiskt roliga, måste bara ge dem lite cred även om det säkert är på allas läppar där hemma. De bjuder på sådan humor som följer med en under resten av veckan. Man har alltid en rolig incident att referera till. Just nu använder vi oss mycket av "release", "slut för idag, tack för idag, hunden är bra", "pappi" och sen när man vill göra en rolig min är det ju den neddragna näsan som ligger nära till hands.

Jag har alltid varit i usa när de stora komikerhändelserna har inträffat i sverige. När jag kom hem efter ett år höll alla på att säga:
" jag tycker inte ooommmm det där", "jag ska bara hämta koameran", "heja gunnar du är bäst – du kan allt om vvs". Referenser som gick helt förbi mig. Ett annat år var det en Robinsonkaraktär som alla härmade och pratade om.

Men i år tänker vi inte missa nånting. Vi kommer komma hem med dubbla refereneser från amerikansk komik som The Daily show och The Colbert report och det från det svenska utbudet. Allt tack vare det stora nätet!

Festtisdag

Det blev aldrig nån sista semla för vår del. Grädden som vi hade var sur och jag orkade inte fixa. Så istället åkte jag och köpte min favorit pecan-kaka.

Däremot var vi på fest på kvällen och svullade riktigt mycket. En av J's teologvänner fyllde 30 och en överraskningsfest hade ordnats till hennes ära. Jag trodde jag skulle få gå på ett riktigt amerikanskt film-överrasknings-party men de satsade inte så stort. Inga Happy Birthday jirlanger i taket, inga hattar eller såna blåspipor. Innan födelsedagsbarnet kom blev jag alldeles stressad över att ingen styrde upp det hela och gjord upp en plan. Ville nästan själv börja ingripa. Men de verkade alla veta hur det skulle gå till. Hon ringde på, öppnade dörren och vi skrek SURPRISE! Inte mer ä så.

Festen var ändå trevlig och mycket god mat. Nästan galet mycket mat, hur många rätter som helst. Middagen avslutades med en äkta amerikansk gigantisk chokladtårta med fyra lager och en Happy Birthday sång, så lite känsla hade de trots allt.

Frukt är godis

Jag har en vän som bestämt hävdar att frukt inte är godis men jag börjar fundera på om han inte har väldigt fel.

J brukar vilja gå och handla på lördagar för att det bjuds på så mycket då. Han går och smaskar i sig utan urskiljning från allt som erbjuds. Jag däremot brukar numera cirkulera kring frukten. Wholefoods har så galet god frukt! När de har uppskuren ananas har jag varit tvungen att vandra runt flera gånger i affären för att suget blivit så stort efter bara en liten bit till. De lyckas ju självklart med sin generositet. Jag är numera helt hooked on färsk ananas och mango. Kommer inte hem från affären utan.

Igår när vi skulle köpa snacks till Oscarsgalan stod vi länge framför godishyllan. J valde snabbt ut en påse riesen och en peanutmnm medan jag bara stod och äcklades av utbudet. När jag var liten och oförståndig älskade jag amerikanskt godis. Jag var en sucker för grape-godis i alla former och utöver det tyckte jag mycket om Starburst kolor, skittles och klubbor med tuggummiklet i mitten. Efter tillräckligt velande och dissande gick jag bort till frukterna och köpte en stor påse vindruvor.

Såg galan mycket nöjd och belåten med mitt vuxengodis utan att smaka en enda bit av det andra äcklet.

post

Fick ett trevligt litet paket häromdagen. Men även detta var alldeles uppslitet. Den härligt doftande tepåsen var hel men knögglig och kuvertet satt bara fast med en gummisnodd. Den här gången orkade de inte ens bemöda sig att be om ursäkt för sitt usla beteende. Såna klåpare till post, men när man dissar amerikansk post minns man ju samtidigt att sverige inte har nån Post alls. De är ju ännu mer klåpare. Gå och hämta sitt paket på en slapp tobaksaffär som inte känns som de har något system eller koll alls. Eller skicka ett paket och det känns som de bara gissar hur mycket portot ska kosta.

Jag skickade en fin sak till några väl utvalda vänner i Svea som jag även måste berätta om, nu när den kommit fram. De fick den fenomenala "inauguration blend"- kaffet som vårt favorit café här borta har tagit fram och rostat. Ett Obama-kaffe helt enkelt med bönor från Kenya och Hawaii, precis som han! (De utvalda var kaffeintresserade som precis fått ett till barn, så ni andra kaffeintresserade får inte bli ledsna).

Annars har det varit ganska tomt på postfronten här nu ett tag men det är lika mycket mitt fel eftersom jag inte skrivit några brev på länge. Det är ju en så fasligt trevlig kommunikationsform som man egentligen väljer framför allt detta nya tjafs. Men jag tittar självklart varje dag i det väldigt amerikanska postfacket men oftast är det bara ett gäng reklamtidningar. Det verkar inte som att någon infört "INGEN REKLAM TACK!"-lappen här. Jag har tänkt flera gånger vara den första men också tänkt att brevmannen kanske skulle bli ledsen?

Det jag hoppas ska dimpa ner snart dock är ju Vintern som redan är förbi här i staterna.

Grådask

Idag var en grådaskig dag. Det är nästan lite mys för annars bjuder Durham nästan till 95 % på klarblå himmel och sol. Det sköna med såna hära dagar är att de får passera lite mer utan att man gör något vettigt. En blå dag har man alltid dåligt samvete för om man inte tar till vara på. Ja ni vet the feeling.

Igår var vi på ett så fantastiskt ställe. Durham alltså och alla sina små gömmor. Inte så värst långt från oss (man åker ner på Main st. lite) ligger en gammal tegelbyggnad med fantastiskt vackra ateljéer i. De har tydligen var tredje fredag i månaden öppet hus då alla konstnärer öppnar upp sina skrymslen. Jag ska tvinga med J nu på fredag och kolla in det. Sen uppe på en galet vacker vind fanns en stor utställningslokal med en väldigt intressant utställning om "the bailout". Jag blev alldeles salig att jag visades denna skatt.

Konstnärerna som berättade om sina verk var också intressanta. Dels tjejen med Madonna dockorna och sen var det en kille som gjort en fotoutställning med bilder som tagits av elever i Mexico. De hade vandrat tillsammans från ena sidan till den andra i Mexico City, vilket tog fyra dagar.

Min lärare har tydligen också sin ateljé i vackra huset och vi ska få leka där en lektion har han sagt!

semmeltisdag

Det blev en liten semla trots allt. Jag sparade fyra av de mest lyckade karlsbaderbullarna och tog fram och tinade idag. Med mycket grädde och mandelmassa så tänkte man knappt på att brödet var misslyckat. Det gjorde mig lite glad i själen. Och J blev mycket glad när förmiddagsfikat kom. Tror dock inte att jag kommer göra ett nytt försök om jag inte hittar vanlig jäst nånstans.

Jag har snart min exp. com lektion. Vi har en hel del gästföreläsare som kommer vilket är väldigt roligt. Idag ska vi till två konstnärers ateljéer och höra och se vad de jobbar med. Den ena damens utställning har jag varit på. Hon gör några slags Mariadockor som är som väldigt stora pappersdockor som man kan byta kläder på. Hon har försökt göra Marior från olika delar av världen så de har därför lite olika stilar och hudfärger. Intressanta. Den andra konstnären har jag inte pejl på. Förra veckan hade vi besök av en fotokonstnär och en graffittimålare som berättade om sina verk och utställningar.

Och så har jag inlämning av några av mina verk idag. Har haft lite målarkramp på sistonde så de blev inte riktigt som jag tänkt mig. Och det skulle ha blivit fyra stycken men är bara två just nu. Oh well det är bara min lärare som ska se denna gång. Om det hade varit uppvisning för de andra i klassen hade jag nog varit mer nervig.

day of löööve

Vi tog oss ut i folkvimlet på den stora dagen. Kände att vi blev sugna att gå på bio och då faktsikt inte för att gå på romantisk date utan för att vår lilla datorskärm kändes så väldigt liten.

Men hela amerikanska folket var ju på bio. Vi åkte till ett ställe som har både biograf och sen en slags shoppingmall-by. Där var everybody and his uncle. Alla åldrar, nästan värre än julshopping-hysteri. Par som var uppklädda till tusen gick och shoppade och åt på nån av de finare restaurangerna. Massor av par i matchande röda tröjor. Eller unga tonårspar med mobiler och hjärtbalonger i händerna.

Så det var rätt skoj att bara gå där och iakta spektaklet lite von oben. Vi hade tänkt se en film som var mer åt det seriösa hållet men sen när vi stod där i kassan blev vi så påverkade av festligheterna att vi kände att en romantisk chick-flick var mer rätt. Och det visade sig vara ett bra val. Filmen hette "He's just not that into you" och har alla heta tjejskådespelare man kan tänka sig (Drew Barrymore, Jennifer Aniston, Scarlett mfl). Det var en helhetsupplevelse. En stor, fullsatt biosalong med par och mycket tjejer. Varje gång nåt romantiskt hände blev publiken helt till sig, det var ooanden, fniss, små skrik av lycka och ibland applåder. Alla klyschor var med i flimen men amerikanerna älskar klyschorna och ibland måste man bara älska amerikanerna för det.