sista bloggen

Ja ni, nu sitter jag här på Fosters en sista gång. Allt är packat, lägenheten städad och tömd, ärendena är gjorda. Bara en kaffe och en sista kaka kvar.

När Lovisa och Johan var här på besök fick vi ett fint kort från dem när de åkte. På det amerikanska kortet stod det "she has had her cake and found it delicious". Det lilla talesättet passar nu även in på denna dag. The american spouse life har varit fantastiskt. Ja jag skulle nog säga att amerikanska kakor i mångt och mycket är godare. Jag gillar segheten mer än de svenska spröda, hårda.
Men som alla vet kan man inte både äta kakan och ha den kvar. Och nu är den tydligen uppäten.

Sorgligt att lämna och lite vemodigt att bloggen nu gjort sitt, men istället för bloggavstånd får jag nu prata med er i verkligheten. Tack för mig, tack J för att du tog hit oss, tack Durham och tack Duke för att jag fick va spousemouse i ett år.

Total avveckling

Nu är vi i nedpackningsfasen. Känns vemodigt och segt.

Jag bakade en sista batch chocholatechip cookies (som blev bättre än någonsin) som jag tröstäter med jämna mellanrum och J köpte en sista Colbert- Ben & Jerry's glass som han tar till som hjälpmedel mot insikten att vi nu snart ska lämna.

Packningen är lite svårhanterad. Vi har hoppats på för mycket och gjort oseriösa beräkningar. J har trott att det är lugnt på bokfronten för att han skickade hem så många med mina föräldrar och har därför nu köpt in mer böcker från amazon. Jag har gjort liknande på annat stuffs, kläder och skor. Allt försvaras med att det är lite billigare och att det är sista chansen i usa. Och så sitter man här och inser att vi inte får med oss allt hem.

Planen är nu att jag ska åka och köpa en till större väska. Sen ska J ha ett för stort handbagage fullt med böcker och hoppas att de inte märker det. Och jag ska ha en lång rulle extra med min konst i, som antingen ska lyckas passera som handbagage eller som ett extra litet bagage som vi föhoppningsvis inte behöver betala för. Allt hänger på om vi får en snorkig dam eller en friendly southerner.

sosse-fest

Igår firade vi arbetardagen 1 maj för att uppmärksamma att vi nu snart ska få åka hem till vårt socialistiska land och att amerikanerna, med Obama i toppen, är på god väg att följa Sverige mot ett mer socialistiskt samhälle.

Det var en stressig arbetardag med många förberedelser, båda jobbade hårt förutom när J ibland smög iväg och twittrade.
Den här gången var det stress in i det sista och inte nåt sitta och vänta på gäster. Främst för att vi samma dag kom på det ambitiösa projektet att göra en blandskiva med bara svensk musik till alla vänner. J's dator funkade inte att bränna på och min var väldigt långsam. Dessutom sa den stopp efter att jag bränt 7 stycken, jag visste inte om den lilla detaljen att man bara får bränna så många med ituneslåtar på.

Sen fixade vi proletariatframsida och klippte och pysslade, det är nog andra gången jag och J är kreativa ihop men den här gången under mycket hets.

Men allt gick väl, folket fick sina visor. De åt och tyckte det var gott förutom den svenska sillen.