Ja ni, nu sitter jag här på Fosters en sista gång. Allt är packat, lägenheten städad och tömd, ärendena är gjorda. Bara en kaffe och en sista kaka kvar.
När Lovisa och Johan var här på besök fick vi ett fint kort från dem när de åkte. På det amerikanska kortet stod det "she has had her cake and found it delicious". Det lilla talesättet passar nu även in på denna dag. The american spouse life har varit fantastiskt. Ja jag skulle nog säga att amerikanska kakor i mångt och mycket är godare. Jag gillar segheten mer än de svenska spröda, hårda.
Men som alla vet kan man inte både äta kakan och ha den kvar. Och nu är den tydligen uppäten.
Sorgligt att lämna och lite vemodigt att bloggen nu gjort sitt, men istället för bloggavstånd får jag nu prata med er i verkligheten. Tack för mig, tack J för att du tog hit oss, tack Durham och tack Duke för att jag fick va spousemouse i ett år.
9 kommentarer:
å tack till dig lydia för en fantastisk blogg!
välkommen hem! vi ses i vecka 26 för då kommer vi alla fyra och kvartar hos er på väg mot stockholm och höga kusten. Men varför sluta blogga? Du måste ju blogga om livet med grisen på landet.
Sorg i hjärtat. Vad ska jag nu surfa in på flera gånger dagligen i hopp om nya trevliga inlägg?
Börja skriv om grisen och Halldorf junior istället.
Vi ses snart
/JH
Jag säger det samma. Vad ska man nu göra under tråkiga pluggtider i bibblan med sin dator? Man har ju alltid satt hoppet till spousebloggen det här året... Tack Lydia. Lycklig resa hem så ses vi snart.
Aj, vilket vemod med sista Fosterskakan. Men bra att ni kommer hem nu, jag önskar du kunde komma förbi i kväll med en riktig kaka för jag behöver det. Sen detta att bloggen skulle ha gjort sitt tror jag inte alls på. Det är ju nu spouselifet börjar på riktigt!
Fantastisk blogg! Instämmer med de andra: fortsätt blogga om grisen!
Kul att få hem er!
Kramar från Mattebo's
Tack kära vänner! Blir glad ända in i hjärteroten.
Men jag är ju hemma i svennebanan-landet nu, precis som er andra och vad skulle jag då kunna bidra med?
Men jag kan ju erkänna att jag nog kommer sakna min lilla sysselsättning och man vet aldrig om livet med grisen blir för tråkigt så jag måste liva upp det lite.
Tack för gastronomiska, gastkramande och gättetrevliga berättelser från den nya världen! Välkomna tillbaka till fil och blåbär i knarrande hammockar!
Andreas Boström
Dags för en ny blodge nu va?
Om the countryroad taki'n you home och sånt stuff...
Skicka en kommentar