the motherland

Var absolut tvungen att tillfälligt gästblogga på spousens gamla blogg, eftersom jag tillfälligt gästar spousens gamla liv. Suget blev för stort och mitt liv som jag känner det här, är ett liv kopplat till en blogg.

Så mycket känns bekant och samtidigt har alla ens förutsättningar förändrats. Den stora självklara förändringen är ju dottern min. Etty som kommit till livet får nu träffa sitt ursprung. Att se henne komma till sin rätt och upptäcka sitt sanna jag är helt fantastiskt. Hon har nog hela tiden känt någonstans att hon aldrig riktigt passat in i det kyliga svenska klimatet och nu i den amerikanska södern kan hon till fullo få blomma ut.

Första stegen på amerikansk mark var fyllda av sprittande lycka. Att upptäcka att jorden inte alltid är vit och omöjlig att gå på försatte henne i extas. Hon sprang omkring och pekade och tittade på amerikanska kottar och ekorrar.

Sen att få möta hennes medborgare, som skiner upp av hennes åsyn och frispråkigt säger:

Oh my goodness, she is so cute, I just want to take her home!

Eller förolämpar henne:
Thats a fat baby! She is huge!!! What are you feeding her. Både hon och jag gick förlägna därifrån och sa ”you are the one whos fat, lady!”.

Det är underbart att vara tillbaka även för spousen, att släppa ut min kropp för att möta våren. Känns som man landat i Nangiala med alla blommande körsbärsträd och ljumma luft. Jag tror att den hårda vintern höll på att ta kål på mig och förfrysa varje droppe av blod och liv i min kropp.

Men också lite samma konstiga känsla av paus-ad spousad tillvaro. Vad gör man? Är det tillåtet att bara åka runt och fika och luncha och shoppa? Att inte ha fler, viktigare uppgifter än så? Ännu mer så när jag inte ens har ett hushåll att sköta.

Jag har dock min dotter and she is a handfull, let me tell you! Att åka runt och leva lattelivet med en ett och enhalvåring är inte alls lika fridfullt som en singel preggotjej. Men inte alls lika ensamt heller. Hon socialiserar och kontaktar folk på en helt annan nivå än mitt blyga self.

Nu vaknar skruttan från sin skönhetssömn och min stund av lugn och bloggande är förbi.