tisdag 15 mars 2011

networking

Kul att se mannen i sitt esse. Han springer iväg till skolan på morgonen och pratar med professorer och kollegor, om ditten och datten och man förstår att miljöombytet är mycket givande. I stället för att sitta i pyjamasbyxor uppe på vinden och bara titta ut på rådjuren som traskar runt i snön får han här stöta och blöta sina teorier med jämlikar.

Så han networkar, fikar, ölar och lunchar med den ena personen efter den andra. Det som inte funkar så bra är när den övriga familjen ska visa upp sig.

Vi skulle träffa professor H häromdagen och han skulle bjuda på lunch. Jag hade kalkylerat väl och sövt mitt barn precis innan. Det enda problemet var att vi klev in i en trång hiss med honom och en extremt högljudd till man så gumman vaknade efter en kvarts sömn. Hon förfärades av situationen och hennes beteende att ogilla människor som skrattar högt och plötsligt kom fram. Denna professors hela personlighet går ut på att skratta högt och ljudligt så det krockade lite. Vi skojade bort det den första gången men efter några bryt och Es förkrossade blickar var vi tvungna att dra från lunchen i all hast. Nice meeting you.

Igår kväll hade vi en date med en annan av hans professor-kompisar. J har många gånger i livet utsatt mig för träffar med äldre kufiga män vilket jag inte uppskattar så mycket. Men jag följde med som god spouse för att äta en middag i det parets enorma hus. Vi hade preppat E genom att låta henne sova ovanligt länge och tagit med hennes favoritsaker. Men jag tror hon anade redan på vägen dit att vi var på väg mot en aning stiff sammankomst där man bör uppföra sig. Hon uppskattade inte alls att sitta på en stol och äta finmiddag utan valde att skrika ut sin vrede över sina konstlade föräldrar. Vi försökte med alla medel, hon fick yoghurt, glass, tidningar, böcker, bollar, lejon, sitta i mitt knä, pappas knä, springa på golvet – men allt var NEJ, NEJ, NEJ. Hon genomskådade allt och ville bara åka hem.

Men när vi lagt ner ambitionen att försöka ha en seriös konversation med paret och gick iväg och lekte med henne, vände humöret på det nyckfulla barnet och hon avslutade hela kvällen med att ge dem båda en kram.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Nästa uvesasväng följer jag med som nanny.

/z.

lydia sa...

säkert! Det tror jag inte på, men det skulle va skitbra. Hon behöver lite trygga folk i tillvaron.

/ L

Lovisa sa...

Professor H som i Hauerwas? I så fall är det väl läge att sätta ungen på en internatförskola långt borta från den akademiska eliten.

Anonym sa...

Jag säger bara en sak: This is Great Lent!

"Lugi-supporter"

Unknown sa...

precis den H. Jag vet hon måste börja uppfostras snart men jag vet inte hur man gör. Många här kör med time out. Kanske är det dags för Es första bestraffning.

Fint att se att du är med mig Lugi!

Anonym sa...

Kungen, ja, han den sextonde, lärde mej en gång allt jag behövde veta om barnuppfostran. Han hade själv lärt sej det ur en gammal bok, där det stod ungefär: "Äro föräldrarna bara snälla och goda mot sina barn, bliva barnen snälla och goda alldeles såsom av sig själva." Visst är det bra?