risig vardag och gris

Nu när allt är out in the open kan jag börja tala om hur min verkliga vardag ser ut. Ska försöka att inte förvandla bloggen till en gravido-blogg men jag kan inte lova att det inte slipper in en och annan pregnant detalj.

Till exempel är det här med ätandet en stor deal. Det är väldigt random vad som går ner och inte. Jag är inte den som spyr en massa men däremot ganska ofta nästan. Det uttrycker sig i risiga hostningar, ljud och utspottande av mat så J äter numera med en person som har ett ruggigt dåligt bordsskick.

En stor förlust är det här med fikandet. Det känns som en stort intresse bara plötsligt tagits ifrån mig. Visserligen bor jag i decaflandet så jag skulle kunna dricka ofantliga mängder kaffe. Men både kaffet och alla de stora goda kakorna lockar inte det minsta. Så det som förut kunde liva upp en hel dag genom att man intog något på ett trevligt café har nu mestadels försvunnit. Ibland tvingar jag mig men det känns mest bara krystat.

Sen så upplever jag precis som Phoebe att barnet cravar kött så jag skiter lite i mina vegetariska tankar just nu. Igår åt jag en gigantisk burgare med god aptit och hade inga samvetskval efteråt.

Nog om det, om vi går från kött till gris så kan jag berätta hur det ligger till med grisen. Den sägs vara bra på att klippa gräset men efter det tar nog fördelarna med den slut. Jag har inte mycket love till övers för en gris. Förutom att de är skabbiga så ska de säkert matas och nån slags bajslåda tömmas. Men jag har dessutom dåliga erfarenheter från grisar. När jag var liten och var hos min barndomsväns sommarstuga så brukade vi reta några grisar. Vi red på deras ryggar, lockade dem med något framför ögonen så att de sen jagade oss jätte fort. Så jag tänker att jag knappt kommer våga mig ut om griseknoen är ute och spatserar. Nu är grisen visserligen till åren kommen och kanske inte orkar springa så fort längre men ändå.