Det börjar sakta gå upp för mig att jag numera ser gravid ut. Det är inte så att folk funderar men inte vågar gissa utan snarare så att de frågar rakt ut. Vilken månad är du i tjockis?
Man skulle kunna känna sig enormt kvinnlig vilket jag också gör från time to time. Men mest av allt går jag runt och känner mig som Juno. En ung liten tonårstjej som har blivit på smällen och som folk tittar på och tänker "oh good for you, you're keeping the baby".
Detta tänker jag för att jag under alla mina år som vuxen ändå aldrig betraktats som vuxen. När jag köpt alkohol här i affärerna och de kollat mitt leg har de frispråkiga amerikanerna alltid uttryckt sin förvåning. "You look like fifteen girl", "Oh my gosh you totally look so much younger than that" und so weiter. Eller som tjejen i min klass som blev superchockad och trodde jag var nitton som hon, men shit det är ju tio år sen!
Jag har trots alla incidenter under livet aldrig lyckats ta detta som en komplimang men kanske ska man det nu när man är preggo. Istället för en sliten och tärd gravid 30-åring så är man en sliten och tärd tonårstjej på tjocken.
(Babe du måste känna igen dig i detta?!)
onsdag 29 april 2009
måndag 27 april 2009
Volrammos!
Jag har sommarlov nu. Det är lugnet före stormen så jag insåg att detta kan räknas som min semester.
Vi har ju varit lite överhettade så vi har frågat runt varenda amerikan om de vet om nåt badställe, men de verkar väldigt tillfreds med att gå här och svettas eller sitta inne i ac-kylda rum. Men igår fick vi napp när vi frågade en hurtig kille som gillar att vandra. Han visste om en sjö som ligger 20 min bort och går att bada i.
Vi åkte på stört och när vi kom fram var vi i sverige. En sjö omringad av tallskog, en liten tillfixad sandplätt, barnfamiljer och picknickbord. J tyckte att till och med vattnet smakade sverige. Mycket njutbart, det kommer bli vårt nya hangout. Efter en svettdag dra till badet.
Jag var på den där babyshowern. En väldigt kvinnlig tillställning med brunch, damer och presenter till ett ofött barn. Very american. Jag gick upp supertidigt och hetssydde min present till flickebarnet som skall komma och blev precis klar med allt förutom knapparna. Så jag gav den i ofärdigt tillstånd och tog sen hem den igen och fixa klart. Oh so cute! tyckte tjejorna.
En ny dag ligger framför. Jag sitter och sippar på en iced sweet tea (söderns dricka nummero ett) och funderar på hur man som bäst kan leka loss denna sommarlovsdag.
fredag 24 april 2009
första stressen
Idag kom hetsen tillbaks in i mitt liv. Det var en mycket välbekant känsla men det var första gången den dykt upp här i amerikat.
Jag fick imorse veta att det fanns rum för mig att ställa ut i byggnaden där det skulle vara en stor utsällning med studenternas avslutningsprojekt. Vernissagen skulle hållas samma kväll klockan 18.
Det blev lite stress. Förutom att fixa med tavlor hade jag som plan under dagen att sy en babyklänning till en babyshower som jag ska på imorgon förmiddag, laga en lasagne till några folk som behövde mat (de har nyligen fått barn och behövde hjälp) och baka en kaka till kvällen då vi skulle bort.
Men främst var det fixet med tavlorna. Jag var klar med själva målningarna men behövde fixa titlar och en beskrivning till projektet. Det behövdes skrivas ut och bli snyggt att montera. Sen skulle tavlorna hängas på nåt vettigt sätt, bestämma platser, men också eventuellt stretcha dem. Jag har målat på duk som jag inte spänt upp på ram för att kunna ta hem dem, men det ser lite slappt ut så när jag nu skulle visa dem fick jag nån oseriös idé om att ändå spänna upp dem. Jag åkte till en manlig byggfirma, fick hjälp av en tafflig ung kille som stötte på mig och bla. frågade om jag skulle bli en ”single mom”. Han skar till långa träpinnar som sen jag tänkte spika ihop till ramar. Stora meckiga ramar till väldigt stora tavlor. När jag sen kom hem med ramarna upptäckte jag att killen måste klantat sig och gjort fel för alla pinnar var för långa. Jag freakade och försökte hitta en såg. Sen började jag frenetiskt spika istället. Men insåg till slut att allt skulle ta för lång tid och var dömt att misslyckas.
Så jag häftade upp mina tavlor utan ramar, sprang omkring och klistrade upp mina små titlar och mina besrkrivningar och blev klar precis klockan sex. Då insåg jag hur fräscha och uppklädda alla var. Jag hade svettat runt i 30 graders värme med full fokus och inte hunnit tänka på mitt yttre.
J som fixat lasagnen och levererat den kom och plockade upp mig så jag kunde hoppa i en liten klänning. Sen tillbaks till vernissagen och sen lugnet.
Vi skippade att baka kakan och åka på den grejen och klänningen måste jag sy tidigt imorgon bitti.
När allt var över tog jag och J en stor hamburgare på en bar i den ljumma kvällen.
Jag fick imorse veta att det fanns rum för mig att ställa ut i byggnaden där det skulle vara en stor utsällning med studenternas avslutningsprojekt. Vernissagen skulle hållas samma kväll klockan 18.
Det blev lite stress. Förutom att fixa med tavlor hade jag som plan under dagen att sy en babyklänning till en babyshower som jag ska på imorgon förmiddag, laga en lasagne till några folk som behövde mat (de har nyligen fått barn och behövde hjälp) och baka en kaka till kvällen då vi skulle bort.
Men främst var det fixet med tavlorna. Jag var klar med själva målningarna men behövde fixa titlar och en beskrivning till projektet. Det behövdes skrivas ut och bli snyggt att montera. Sen skulle tavlorna hängas på nåt vettigt sätt, bestämma platser, men också eventuellt stretcha dem. Jag har målat på duk som jag inte spänt upp på ram för att kunna ta hem dem, men det ser lite slappt ut så när jag nu skulle visa dem fick jag nån oseriös idé om att ändå spänna upp dem. Jag åkte till en manlig byggfirma, fick hjälp av en tafflig ung kille som stötte på mig och bla. frågade om jag skulle bli en ”single mom”. Han skar till långa träpinnar som sen jag tänkte spika ihop till ramar. Stora meckiga ramar till väldigt stora tavlor. När jag sen kom hem med ramarna upptäckte jag att killen måste klantat sig och gjort fel för alla pinnar var för långa. Jag freakade och försökte hitta en såg. Sen började jag frenetiskt spika istället. Men insåg till slut att allt skulle ta för lång tid och var dömt att misslyckas.
Så jag häftade upp mina tavlor utan ramar, sprang omkring och klistrade upp mina små titlar och mina besrkrivningar och blev klar precis klockan sex. Då insåg jag hur fräscha och uppklädda alla var. Jag hade svettat runt i 30 graders värme med full fokus och inte hunnit tänka på mitt yttre.
J som fixat lasagnen och levererat den kom och plockade upp mig så jag kunde hoppa i en liten klänning. Sen tillbaks till vernissagen och sen lugnet.
Vi skippade att baka kakan och åka på den grejen och klänningen måste jag sy tidigt imorgon bitti.
När allt var över tog jag och J en stor hamburgare på en bar i den ljumma kvällen.
on the road
Oooh drama, oooh excitement!
Jag var ute och körde bil igår och blev helt plötsligt pulled over av en federal state police officer! Jag trodde först att det absolut inte var mig han kunde mena med sina blinkande blåljus så jag körde på. Men sen satte han på sina sirener också och då tänkte jag att jag kanske borde pröva att köra in mot kanten ifall det var mig han menade.
Han stannade sin bil gick med bestämda steg mot min bil.
Jag satt där ganska lugn och tänkte att jag faktiskt hållit hastigheten som en god amerikansk medborgare så det borde inte vara det.
Sen skrek han ”put your hands behind your head”! Nej det gjorde han tyvärr inte utan han kom snällt fram och frågade:
-- Do you know why I pulled you over maam?
-No sir
- Your plates are expired, do have your license and registration card?
- Yes sir
Sen gick han tillbaks till sin bil och fippla lite och återkom med en utskriven böter. Den går dock att slippa om ägaren till bilen fixar nya skyltar. Så det blev inte mer dramatik än så.
- Drive safely maam
Jag var ute och körde bil igår och blev helt plötsligt pulled over av en federal state police officer! Jag trodde först att det absolut inte var mig han kunde mena med sina blinkande blåljus så jag körde på. Men sen satte han på sina sirener också och då tänkte jag att jag kanske borde pröva att köra in mot kanten ifall det var mig han menade.
Han stannade sin bil gick med bestämda steg mot min bil.
Jag satt där ganska lugn och tänkte att jag faktiskt hållit hastigheten som en god amerikansk medborgare så det borde inte vara det.
Sen skrek han ”put your hands behind your head”! Nej det gjorde han tyvärr inte utan han kom snällt fram och frågade:
-- Do you know why I pulled you over maam?
-No sir
- Your plates are expired, do have your license and registration card?
- Yes sir
Sen gick han tillbaks till sin bil och fippla lite och återkom med en utskriven böter. Den går dock att slippa om ägaren till bilen fixar nya skyltar. Så det blev inte mer dramatik än så.
- Drive safely maam
torsdag 23 april 2009
Happy birthday to me
Ja, det var en stor dag igår. Min födelsedag.
Det blev ingen cupcake eller amerikansk ballong men däremot en utsökt cheesecake och en jordgubbsfrukost för att celebrera mig och sommaren.
Under dagen målade jag som vanligt i ateljén och börjar nu bli klar med mitt projekt tror jag. Det ska visas upp på tisdag.
Senare intog jag en riktigt fin decaflatte i solen, på mitt favvoställe.
Vi skulle gått ut och ätit med våra friends Jill och Zack men det blir ikväll istället. Så igår fixade maken finmat. God risotto med lax och sparris. Risotto är hans grej, han är mycket bra på det och uttryckte sen hur trevligt det är att lag mat. Men att han som så många män gärna håller sig till finmaten och inte vardagsslafset som man inte kan lägga lika mycket energi på.
Kvällen avslutades med ett avsnitt the daily show som just denna kväll riktade sitt program till oss och hyllade mig genom ett långt Sverigeinslag.
| The Daily Show With Jon Stewart | M - Th 11p / 10c | |||
| The Stockholm Syndrome | ||||
| ||||
tisdag 21 april 2009
skräckscenariot
Jag lever just nu i en liten låtsas-tillvaro. Jag går upp, softar runt och sen går och målar, går hem och äter och fikar och sen iväg och målar igen. Sen kommer J hem och då försöker vi njuta av det fina vädret och åker till nåt café eller en restaurang. Igår till en pizzeria med några svenskar.
Men skräcken över det verkliga livet börjar smyga sig på. En tillvaro med ansvar och stress ligger på lur och påminner om att det snart är dags.
I natt hade jag min andra mardröm om det som komma skall. En god vän hade också en bisarr mardröm innan han skulle göra en mycket mer dramatisk flytt från Peru tillbaka till Sverige. Det känns som det fanns mer fog för hans oro men min finns där trots att den kanske inte bör göra det.
Jag drömde i alla fall att en Markus ringde till mig och sa att han åkt ända från Västerås för att jobba i kaféet men nu undrade han om det var nödvändigt att han var där eftersom det redan var massa folk där. Jag övertygade honom att det var jätte viktigt att han var på plats eftersom han var den enda med koll och sen for jag dit i ilfart. När jag kom fram var klockan 10 och en timme kvar till kaféet skulle öppnas. Varken kafégruppen eller Markus hade plockat fram en enda bulle eller bakverk och hade inte den minsta aning om vad som behövde göras. Men den största skräcken som fick mig att svettig och flämtandes vakna från drömmen var när jag skulle pröva att göra en espresso och hela espressomaskinen stod i lågor och var strömförande så man inte kunde stänga av den.
Det är ju mycket att vara orolig för. Ett kafé som kanske går åt helvete! Och jag ska jobba i hela 3 månader, innan jag får en ny låtsas-tillvaro i en liten stuga på landet.
måndag 20 april 2009
goda grannar
Det här året har varit året då vi varit osunt förberedda innan våra gäster kommit. Har aldrig tidigare upplevt hur det känts att vara helt klar när folket knackar på dörren. Utan det har alltid varit enerverande när mänskorna kommer exakt i tid.
Igår hade vi våra grannar över på en liten bjudning. Vårt hem var spicking specking och såg nästan onaturligt städat ut, som att vi var ett städneurotiskt och minimalistiskt par. Det beror ju på avsaknaden av vårt vanliga plotter och därför går det ganska snabbt att städa.
Sen var förberedelserna ganska lätta. Lite ostar och en dessert som jag tillverkat kvällen innan. Så därför stod vi där och kände jahapp nu får de väl komma. Na na na na na na. Men gästerna var lite sena och då började tvivlet komma. De kommer inte! De skiter i oss! Vi får sitta här i vårt perfekta, stela hem och äta våra uppstyrda godsaker själva!
Till saken hör att vi bjudit in på det gammeldagsa sättet med en liten lapp på de utvaldas dörrar. Sen har vi inte stött på dem och de slappa amerikanerna hade inte skrivit en lapp tillbaka. Så det hela var lite risky. Men man tänkte ju att om man inte kan så är man ju extremt ohövlig om man inte knystar nåt.
De kom till slut efter olidlig väntan, fler än vi trodde. Vi låtsades bestyra igen som att det fanns nåt kvar att fixa och kvällen blev ovanligt lyckad.
Igår hade vi våra grannar över på en liten bjudning. Vårt hem var spicking specking och såg nästan onaturligt städat ut, som att vi var ett städneurotiskt och minimalistiskt par. Det beror ju på avsaknaden av vårt vanliga plotter och därför går det ganska snabbt att städa.
Sen var förberedelserna ganska lätta. Lite ostar och en dessert som jag tillverkat kvällen innan. Så därför stod vi där och kände jahapp nu får de väl komma. Na na na na na na. Men gästerna var lite sena och då började tvivlet komma. De kommer inte! De skiter i oss! Vi får sitta här i vårt perfekta, stela hem och äta våra uppstyrda godsaker själva!
Till saken hör att vi bjudit in på det gammeldagsa sättet med en liten lapp på de utvaldas dörrar. Sen har vi inte stött på dem och de slappa amerikanerna hade inte skrivit en lapp tillbaka. Så det hela var lite risky. Men man tänkte ju att om man inte kan så är man ju extremt ohövlig om man inte knystar nåt.
De kom till slut efter olidlig väntan, fler än vi trodde. Vi låtsades bestyra igen som att det fanns nåt kvar att fixa och kvällen blev ovanligt lyckad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)