goda grannar

Det här året har varit året då vi varit osunt förberedda innan våra gäster kommit. Har aldrig tidigare upplevt hur det känts att vara helt klar när folket knackar på dörren. Utan det har alltid varit enerverande när mänskorna kommer exakt i tid.

Igår hade vi våra grannar över på en liten bjudning. Vårt hem var spicking specking och såg nästan onaturligt städat ut, som att vi var ett städneurotiskt och minimalistiskt par. Det beror ju på avsaknaden av vårt vanliga plotter och därför går det ganska snabbt att städa.

Sen var förberedelserna ganska lätta. Lite ostar och en dessert som jag tillverkat kvällen innan. Så därför stod vi där och kände jahapp nu får de väl komma. Na na na na na na. Men gästerna var lite sena och då började tvivlet komma. De kommer inte! De skiter i oss! Vi får sitta här i vårt perfekta, stela hem och äta våra uppstyrda godsaker själva!

Till saken hör att vi bjudit in på det gammeldagsa sättet med en liten lapp på de utvaldas dörrar. Sen har vi inte stött på dem och de slappa amerikanerna hade inte skrivit en lapp tillbaka. Så det hela var lite risky. Men man tänkte ju att om man inte kan så är man ju extremt ohövlig om man inte knystar nåt.

De kom till slut efter olidlig väntan, fler än vi trodde. Vi låtsades bestyra igen som att det fanns nåt kvar att fixa och kvällen blev ovanligt lyckad.