Jag tillbringar det mesta av min tid nu i ateljén. Har ju ett projekt hängande över mig som jag vill få färdigt, även om jag nog inte hinner ha en utställning med resultatet som var tanken från början.
Trivs väldigt bra med det än så länge. Oftast får jag vara där helt allena vilket är mycket fridfullt.
Igår fanns dock en annan tjej där och målade när jag kom in. Hon hade ganska hög musik på i lokalen och frågade om det var ok. Jag sa givetvis "no problem" utan att ana vad jag sa ja till. Efter en stunds smörsång insåg jag att det var Jesus-is-my-boyfriend-lovsångsmusik som hon spelade friskt. Den bröts ibland av med nån slags kristen hip hop och en gång med den profana "red red wine". Det var ett lidande. Stå där och måla och försöka vara inne i min egen värld och samtidigt dras in i en helt annan. Men jag försökte tänka positivt och insåg att det var det perfekta inspirationen till mitt projekt om det evangelika södern. Och dessutom, var i Sverige skulle en vanlig skolelev spela sån musik helt obekymrat? Jag borde kanske istället hoppa på min mans korståg för mer öppenhet för religionens uttryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar