spousesysslor #2, #3

Att tvätta är ju defenitivt en spousesyssla. I vanliga fall brukar vi ha ambitionen att vara jämlika men här är det nästan så att jag skulle kunna tänka mig att jämnt ta på mig ansvaret. Det finns två alternativ. Antingen gå ner i vår skräckfilmskällare som man antingen kommer bli inlåst och sen mördad i eller åtminstone stöta på blackwidowspindlar och kackelackor. Alternativ två är att gå bort till denna fantastiskt trevliga laundromat. Kan det bli bättre. Sitta där och vänta på sin tvätt med en kaffe, en bok och kanske ha en liten konversation med en stranger. Den får en ju att tänka på alla filmer och såpor man nånsin sett. Som avsnittet då Ross och Rachel har sin första date i en tvättstuga. Och Rach lär sig tvätta för första gången. Precis så trevligt kan man ha det. Men det får nog oftast bli den otäcka källaren för att slippa gå i hettan.

Att laga mat är också en housewife syssla. Har inte varit så bra på den punkten. Lagade min första måltid idag. Råkade fylla kylskåpet med en massa crap som syrup, mayo, jordnötssmör och knallgul senap men inget som man kan laga mat på. Frysen är likadan Ben & Jerrys och pizza. Fick dock ett ryck och tänkte att jag skulle baka bröd. Gick runt i affären och frågade efter det fula ordet "yeast". Det fanns till slut torrgäst men när jag kom hem kom jag på att jag inte har ett enda brödrecept och inte heller orkar öka på hettan med ugnsvärme.

Jaha annars har vi varit på en football-match i helgen. En väldigt stjärtig sport var det ända jag kunde konstatera. Annars förstod jag inte mycket. De kom ju liksom ingen vart och man hann aldrig se vem som hade bollen innan det var slut. Men vi hejade på ändå. Höll på Duke Devils och försökte tjoa med i ramsorna även fast vi inte kunde dem och inte kände en kotte. Men det var kul att va med på den amerikanska folkfesten.

makeover

J tvingade iväg mig på ett spouse-meeting. Jag kände att det inte kunde vara något för mig. Det skulle bara vuxna fruar som inte kan engelska och har barn. Men jag gick dit. Stod och velade utanför dörren och tänkte vända. Men gick in. Och till min förvåning var det ganska trevligt. Människor från jordens alla hörn som alla var i samma sits. 

Jag pratade mest med en Israel och två kineser som verkade trevliga. Så jag kanske eventuellt ska vara med i en cooking club. Laga mat tillsammans med andra och få lära sig deras matkultur låter ju egentligen helt fantastiskt. Det är bara jag som måste ha en stor skeptisk och negativ inställning innan jag provar något nytt. Men det funkar ju, jag blir ju positivt överraskad! 

Samtidigt som jag provar massa nya saker kan jag känna en viss oro. Vart är jag på väg, vem håller jag på att bli. Som igår. Vi var på GYM! Jag simmade massor med längder typ 10, och det är massor för mig som inte ens kan simma. Jag vart helt utmattad och hade träningsverk i magen. En unik känsla för mig. Så jag vet liksom inte vart det bär hän. Kanske kommer jag hem som en blond cheerleader. 

mer än bara spouse

Det verkar som om jag får måla!!! Är lycklig som as. Jag kom nyss hem från målerilektionen. Klassen var full men folket på väntelistan har hoppat av och då sa han att det var lugnt att ta in en extra person. Mig!!

Kursen verkar vara helt fantastisk och läraren med. Mycket frihet med tekniker, men vi kommer ändå lära oss teknikerna (eggtempera, olja och akryl) noggrant. Sen kommer vi ofta diskutera i grupp vad vi målat. 

De som går kursen verkar inte vara så skrämmande heller, jag är ju så gammal i jämförelse! Så helt ofarligt, bara roligt.

Jag och J gick igen för att fixa ett Duke leg åt mig och den här gången gick de med på det. Men när jag fick mitt ser det helt annorlunda ut än alla andras. Mitt är stort och plastigt och står med klara och tydliga bokstäver, SPOUSE på. Ingen ska missta sig. Där ska jag hållas. Absolut inte råka passera som en student. Jag kommer gömma mitt leg- det känns bara degrading. 

Istället är jag glad att jag nu utvecklar helt nya sidor hos mig själv. Studenten Lydia har växt fram på bara några dar. Joel och jag har fått omvända roller. Igår var det jag som satt uppe sent och pluggade! 

hitta rösten

Har en trevlig dag. Sitter och pluggar!! Bibliotekets kafé har sköna fotöljer men siså kaffe. Men idag hittade jag dessutom ett bra kaffeställe som till och med gjorde lite latte art. Så jag köpte min kaffe där och gick tillbaka hit till bibliotekskaféet. 

Läser just nu en intressant text om neo-impressionister och deras anarkistiska tänk. Tar väldigt lång tid för mig att förstå allt men jag jobbar på. 

Ibland vandrar dock hjärnan över till någon grannes samtal. Funderar på hur man undviker den störiga tjejrösten som så många här har. De låter som den enerverande tjejen i Lost in translation. Hon den blonda som snackar massa skit. Så extremt många flickor låter så. Jag vill få till den schysta, lite hesa Scarlett Johansson- rösten. Den är så lugn, så kontrollerad och smart. Tyvärr passar den beskrivningen inte så bra in på min personlighet.  

Första skoldagen

Idag hade jag min första lektion. Måste erkänna att jag var lite nervös. Som ett barn som ska börja första klass. Gillar inte alls känslan av att inte ha koll. Gå lite smått förvirrat till sitt klassrum, tassa in försiktigt och hitta en plats längst bak. Visste inte heller om det skulle va upprop och jag skulle få höja min röst sist och säga att "jag är från sverige och ska bara audita kursen". Det är ju trots allt 10 år sen jag var i något skolliknande sammanhang. Och nu i USA dessutom, allt kanske funkar helt annorlunda här. 

Men det gick naturligtvis bra. Allt var lugnt. Jag satt bara där i min bänk tyst som en mus och behövde inte ge mig till känna. Lektionen var otroligt intressant så jag känner mig inspirerad att bli lite kunnigare inom konstens område. Kunna svänga mig med termer och perioder och en dag kunna komma med perfekta utläggningar och då vinna min eviga diskussion mot Joel och Benjy.

Sen var jag duktig och gick fram till läraren och presenterade mig. Han verkade vänlig och kände till Uppsala. Så det här ska nog gå bra. Måste börja plugga till min nästa lektion på onsdag.

Jag hoppas fortfarande också på att få gå en målerikurs men det verkar vara kört. Läraren sa att det var fullt och fanns en väntelista, men att jag kunde komma på första lektionen och se om många mot alla odds har hoppat av.

Vi får se. Jag är i alla fall stolt att jag nu typ går på Duke University! 

Happy five!

Jag och J firade five year aniversery igår. Jag överraskades då med dessa trevliga tårtbitar till frukost. Sedan begav vi oss till Wilmington beach. Tog knappt tre timmar att köra ner till värsta Baywatch beachen. Där fanns gigantiska, ljumma saltvatten vågor som man slungades runt i och kom upp alldeles sårskrapad och förvirrad. Hela stranden var full av vackra, smala och brunbrända flickor och pojkar. Inte en enda fet amerikansk kropp i sikte. Det finns hela tiden olika subvärldar här, och det här var defenitivt en sådan. 

Vi avslutade dagen med ett trevligt restaurangbesök på en liten balkong med plats för två och sedan toppade vi med Andreas cigarrer. Fint! (Tack Andreas!)   

first friend

De som arbetar på internationella huset är väldigt vänliga och mycket pedagogiska. Vi har varit där några gånger för att få lite info. Man blir lätt den förvirrade invandraren som behandlas lite som ett barn. 

J och jag där var på nån slags introduktion för internationella studenter hos en dam som skulle förklara det mesta för oss. Förutom oss så var det också en tjej som var utbytesstudent från Kina. Hon hade svårare för språket än oss så ofta blev det vi tre som förklarade saker för henne. Mot slutet av sessionen frågade kinesen som hade många frågor om min mailadress, för att kunna fråga någon om bank, mobil etc. När damen som var med oss i rummet  såg att jag gav henne min adress utbrast hon helt otippat: "Well isn't that sweet! She's asking you to be her friend, she's already reaching out to you." Hon gick igång på det ett tag medan både jag och kinesen satt och skruvade på oss och var allmänt obekväma. Vi hade inte alls gjort nån vänskaplig invit till varandra! Men nu har jag alltså officiellt skaffat min första vän. 

Loppisfynd- 300:-

Aloner

Igår misströstade jag för första gången. Allt har känts så bra hittills. Fint hem, grannar som verkar supertrevliga, en bil, bra läge, vacker natur. 

Men igår började dagen med att vi åkte till West Campus för att fixa var sitt Duke ID. Vi gick runt med en dam som presenterade forskarJoel för folket och hans fru som inte hade mer identitet än att vara spouse. När Joel sen fick sitt id tyckte de att det var meningslöst att jag skaffade ett eftersom det inte har nån funktion för mig- och hela jag kände mig meningslös.

Så jag lämnade W Campus och åkte till 9th street för att upptäcka staden och vårt kvarter. Trodde att jag hittat mitt café men kaffet smaka skit och stället skulle va lite fräckt alternativt. Men var inte det. 

Jag traskade vidare med min to go cappuccino och stötte på ett helt gäng med amerikanska studenttjejer i likadana oranga t-shirtar. Ville inte va med i deras töntiga gäng men kände mig ändå ganska ensam. 

Gick vidare genom East Campus mot vår lägenhet och möter tre studenter. Den ena tjejen pratar om hur hon verkligen inte vill gå omkring själv på campus för man ser ut som en sån looser då. Den andra tjejen svarar: "Whenever you don't want to walk alone, I'm here for you girlfriend!" Men jag var lonern som inte hade nån girlfriend... 

(Dagen blev bättre sen, med en loppisrunda och utflykt till pittoreska Chapel Hill, så det var bara lite synd om mig!)

Hey y'all!

Nu har vi anlänt.

Nu börjar äventyret.

Nu börjar spouselivet.

Och det verkar vara positivt.

Det första en bra spouse måste göra är att skapa ett vackert och välkomnande hem. Det går både bra och dåligt. Vi har en fantastisk lägenhet från 20-talet med en liten inlämningslucka för mjölken! Däremot inga möbler förutom en uppblåsbar madrass. Och temperaturen i hemmet är allt annat än angenäm. Den låg på 30 grader men efter lite meckande med en nyinskaffad ac från Wallmart så börjar vi kunna andas och leva här. 

Nu ska vi ut på en loppisrunda, och den har alla möjligheter för söderns befolkning har inte fullt förstått vilka skatter de gömmer i vindar och förråd! Deras junk är våra juveler!