summertime

Jag vet att det är lite odrägligt av mig att tala om vädret här när ni nu sitter där i Sveriges gråaste vinter. Men ändå jag bara måste, inte för att vara störig utan bara för att få dela med mig av glädjen.

Det har nämligen blivit sommar i Durham. Inte vår utan sommar. Alla träd har vackra blommor på sig. Det har varit 25-30 grader nu i några dagar. Luften är helt ljummen och på kvällen blir det aldrig kallt. Det är natt och man kan ha fönstret öppet.

Som svensk blir man nästan alldeles stressad. Man känner ju den vanliga hetsen att man måste njuta hela tiden och vara ute. Så vi fikar på uteserveringar och sitter i parken och ikväll toppade vi med att grilla hos våra vänner Zack och Jill. Kändes som en ljuvlig, varm augustikväll.

På onsdag åker vi till New York ett tag. Vi har turen att en nära högstadievän till mig råkar för tillfället bo just på Manhattan så vi ska göra en visit hos honom och se NY för första gången. Sen ska vi vara borta ytterligare ett tag så det blir lite paus nu från bloggen. Men spousen återkommer när hon återvänt till sin amerikanska småstad igen.

See ya!

risig vardag och gris

Nu när allt är out in the open kan jag börja tala om hur min verkliga vardag ser ut. Ska försöka att inte förvandla bloggen till en gravido-blogg men jag kan inte lova att det inte slipper in en och annan pregnant detalj.

Till exempel är det här med ätandet en stor deal. Det är väldigt random vad som går ner och inte. Jag är inte den som spyr en massa men däremot ganska ofta nästan. Det uttrycker sig i risiga hostningar, ljud och utspottande av mat så J äter numera med en person som har ett ruggigt dåligt bordsskick.

En stor förlust är det här med fikandet. Det känns som en stort intresse bara plötsligt tagits ifrån mig. Visserligen bor jag i decaflandet så jag skulle kunna dricka ofantliga mängder kaffe. Men både kaffet och alla de stora goda kakorna lockar inte det minsta. Så det som förut kunde liva upp en hel dag genom att man intog något på ett trevligt café har nu mestadels försvunnit. Ibland tvingar jag mig men det känns mest bara krystat.

Sen så upplever jag precis som Phoebe att barnet cravar kött så jag skiter lite i mina vegetariska tankar just nu. Igår åt jag en gigantisk burgare med god aptit och hade inga samvetskval efteråt.

Nog om det, om vi går från kött till gris så kan jag berätta hur det ligger till med grisen. Den sägs vara bra på att klippa gräset men efter det tar nog fördelarna med den slut. Jag har inte mycket love till övers för en gris. Förutom att de är skabbiga så ska de säkert matas och nån slags bajslåda tömmas. Men jag har dessutom dåliga erfarenheter från grisar. När jag var liten och var hos min barndomsväns sommarstuga så brukade vi reta några grisar. Vi red på deras ryggar, lockade dem med något framför ögonen så att de sen jagade oss jätte fort. Så jag tänker att jag knappt kommer våga mig ut om griseknoen är ute och spatserar. Nu är grisen visserligen till åren kommen och kanske inte orkar springa så fort längre men ändå.

big news

Nu har bloggen varit medioker länge nog. Så idag släpper jag två stora bomber.

Den ena är att vi i dagarna har skrivit på ett kontrakt och köpt det här lilla huset som ligger utanför Bjärka Säby.
Ja, lite chock! Vi hade inte alls tänkt flytta och särskilt inte tänkt köpa hus ända från usa. Men det gick till så här att J's far som länge velat locka med Bjärka tipsade om ett hus på blocket. Vi gick för skojs skull ut och tittade men hittade då av en händelse det här huset i stället. Först tänkte vi "väldigt fint hus, men vi bor i Uppsala". Sen tänkte vi "shit, vi kan inte bara släppa ett så fint hus, vem bryr sig att vi bor i Uppsala".

Så nu är det klart. Där ska vi bo hädanefter. Med på köpet kommer också några höns och om vi vill (vilket jag inte vill) en gris. Så nu ska J bli bonde som han drömde om som liten. Och jag bli Östgötsk bondfru istället för amerikansk spouse.

Den andra bomben är att jag också blivit på smällen. Så om allt går väl blir vi tre som flyttar in i det lilla huset.

share the love

föredrag

Känner att jag inte hunnit med att blogga på sistone. Det har varit lite ovanligt stressigt i spousens liv. Men nu sitter jag med elektrisk filt, J är på nån samling och läget är perfekt för blogg.

Det har helt oväntat slagit om vädermässigt här, så jag som förut skröt om vacker vår ser nu ut över ett kallt snöigt landskap. Men det håller nog inte i sig så länge. Det ska bli 20 grader till helgen så det hoppas jag på.

Varje vecka i min exp. com. kurs har vi presentationer om grupper som vi får tilldelade till oss och sen ska vi välja en själv. Förra veckan var en flopp för min del. Jag kände att jag inte alls kunde grejerna och inte hade något vettigt att säga. Jag stod bara där och svamlade saker direkt tagna från wiki.

Men idag tog jag revansch. Den här gången hade vi experimentella fenomen och jag blev tilldelad att läsa om kollektivt självmord och om Jonestown massakern. Jag hade väl hört talas om den tror jag men när jag började läsa om Jonessekten och den händelsen blev jag helt fängslad. En helt fruktansvärd men oerhört intressant sekt och händelse ur så många aspekter. 918 personer dog 1978 för att kämpa för kommunism/socialism, inte nåt löfte om något fantastiskt på andra sidan bara politiskt. Inget krig eller verkligt hot (visserligen påhittade hot men). Ballade ur lite i mitt researchande om den så att jag igår satt uppe väldigt sent och läste de otäcka berättelserna tills när jag skulle gå och lägga mig var alldeles uppskrämd och mörkrädd av någon konstig anledning. Men det blev en lyckad presentation. Det andra jag pratade om var snakehandlers, vilket jag svamlade lite om men bra svammel tror jag.

lite festligt

Inget spektakulärt har inträffat i helgen. Jag hade jobbig huvudvärk i går så jag la mig vid nio. J försökte spexa till kvällen genom att gå på en fest som hela huset var inbjudna till. Det hade suttit uppe lappar om ett coctailparty som några skulle ha och även husets boende var inbjudna.

Jag tyckte J var galen som skulle våga sig dit alldeles själv och sa att han åtminstone var tvungen att sätta på sig en skjorta och ha gojs i håret. J sa självsäkert "det här är amerika, här får man se ut som man vill". Han gick ner med bestämda steg men kom uppspringande igen efter bara nån minut och var alldeles stirrig. Han förklarade att han trodde att han kommit till fel fest. Han hade gått in i en lägenhet där han inte kände igen en enda och alla var uppklädda till tusen. Efter lite nervöst minglande hade han fått syn på en teologvän som tidigare under dagen hade lånat Js finskor för att han skulle på en seriös fest. J hade hälsat sen sagt "I'll be back". Sen sprang han ut och kollade in inbjudningslappen igen, sen upp till mig och stressade på sig en kostymväst och kletade in håret.

Han återvände till festen lite mer piffad och minglade runt med poshmänniskorna och åt chokladfondue utan sin mrs.