Happy New Year!

Klockan är elva. En timme kvar till midnatt och jag sitter här i Missouri och bloggar. Låter lite tragiskt och det är nog vad det är. Men mitt alternativ är att titta på tv och det är ännu tråkigare. 

De flesta av er vet nog att nyårsafton brukar vara en ganska viktig afton i mitt liv. En festlig kväll om året då det för en gångs skull får glittra och glamma lite. 

Jag hade ställt in mig på att det nog inte skulle bli så mycket firande i år. Vi åkte till hjärtat av amerika till en liten småstad där de inte verkar göra så stor sak av att ett nytt år blir till. Men jag packade ändå ner en liten festklänning i hopp att åtminstonde åka till en countrybar. Sen har det långsamt gått upp för mig att även det inte skulle hända. Nu ligger Nicole magsjuk och pojkarna ser på tv och jag sitter här alldeles allena. 

Ja det är nog lite synd om mig. Men jag tröstar mig med att tolvslaget i sverige redan har varit och det märkte jag ju inte av, alltså kan tolvslaget här passera lika lätt. 

Från oss två till er alla önskar vi A MERRY MERRY CHRISTMAS!

Vi har nu gått in i julfirandet fullt ut. Igår kokade jag risgrynsgröt för första gången i mitt liv och den blev asgod. En svensk kille som vi lärt känna kom över och intog den första gröttallriken och en skinkmacka. 

Så vi myser runt här i våra tofflor i vår kalla lägenhet. Vi har hyrt ett gäng Jane Austen filmer så som man bör. Inhandlat varorna till julbordet och ska snart börja rimma på paketen. Har nog aldrig gått in för julen så här hårt innan. 

Vi har givetvis ingen snö men faktiskt riktigt kallt och vattenpölar som frusit till is. 

Nu ska dagens fika intagas. Har för många kakor att välja mellan. Förutom de jag bakat har en amerikan varit här med några fantastiska choklad-och ingefärsvarianter. 

Ja nog låter det som vi får en jul i alla fall. Kanske frossar vi lite väl mycket i den. Men det är bara för att kompensera och fylla hålet av saknad efter familj och vänner så här i juletid. Hoppas ni alla får en fröjdefull och fridfull jul!

kramar från amerikat

julens mirakel

Igår skedde två små julmirakel. Båda har med bilar att göra. 

Vi var iväg på Southern Season och skulle inhandla delikatesser till vårt julbord. Vi hade lånat en bil av ett par som är bortresta några dagar. J stannade för att tanka. Sen körde vi vidare till Whole Foods. På vägen skrek J "oh shit flip osv" för han upptäckte att han glömt stänga tanklocket och förmodligen också sätta dit tankknoppen. Vi svängde av och parkerade och funderade på om det skulle vara lönt att åka tillbaka till macken för att leta efter den. Men när vi steg ur bilen såg vi hur den lilla tankknoppen satt där troget på bakluckan och väntade. Helt otroligt att den kunde klara sig där bak genom J's ryckiga körning. Truly a miracle!

På kvällen var vi hembjudna till några nya vänner på risotto. En väldigt trevlig kväll och god mat. Dessutom fick vi där vårt andra mirakel i form av en stor röd julklapp. Värden frågade "so whats the deal with your car?". Vi förklarade att vi inte hade råd att ha kvar den på grund av dollarn. Värden sa då att de hade en bil som de inte använde och som vi kunde få låna nästa termin. Jag hade svårt att hålla mig från att inte hoppa upp och jubla och krama den nya bekantskapen.  Sen visade han oss ut till en röd toyota årsmodell 89, som nu ska bli vår.

klappar

Jag har frenetiskt sytt julklappar i dagar. J sa att det är lite sjukt att jag behöver en hel arbetsvecka för att fixa lite julklappar och kanske att det stämmer, men ändå fy så trevligt!

Klapparna blev till slut klara och ivägskickade igår till mina släktingar i Oregon. Min amerikanska moster är galen i julklappar och brukar alltid skicka helt sjuka mängder. Hon behöver inte bara en vecka kring jul utan håller på hela året runt och samlar julklappar. Majoriteten av vår familjs julklappar har alltid varit amerikapaket. Vi brukar också tävla om vem som får flest. Ibland har hon helt tappat kollen och en person har vunnit med hästlängder över de andra.

Vår familj har gett upp för länge sen att försöka matcha hennes givande. Min mor skickar dock alltid något till dem. Men man är ju inte ett barn längre och kan inte för evigt glida med på föräldrars gåvor. Så jag har länge burit på ett dåligt samvete för att man aldrig ger tillbaka. 

Men nu har jag totally redeemed myself. Jag har tillverkat egna gåvor med mycket kärlek. I flera dagar har jag sytt servetter, handväskor och gjort blandskivor.

Hoppas bara att amerikanska u-landsposten klarar av att leverera i tid. De sa att det skulle bli tajt även fast de har en hel vecka på sig. 

cut costs

Nu är sötebrödsdagarna över. Dollarn har stigit så mycket att vi insett att vårt leverne inte håller. Så vi har nu gjort oss av med bilen. Det var en stor kostnad som tog våra pengar varje månad. Men den har också varit till stor glädje.

Vi tog farväl av vår bil igår. Kändes nästan lite vemodigt att ens american living var slut. Nu kan jag inte åka runt och köpa lattes och kakor längre utan måste gå till ställena. Det kan ju dock vara bra för hälsan att man rör lite på sig. Och även om vi blir lite begränsade så finns det mesta inom räckhåll. Nu ska jag bara handla på den trevliga mataffären wholefoods istället för att åka till den billigare och fulare längre bort. Och det finns fortfarande trevliga caféer och gott kaffe på gångavstånd. De flesta vi lärt känna bor också nära. 

Men det är ändå radikalt när man bor i amerikat. Folk kommer bli chockade. Och vi kommer vara de jobbiga som måste hämtas upp ibland. Trösten är att vi kan hyra bil nån gång då och då. Så blir det när man är gift med en man som vill vara evig student och man själv är en spouse som varken vill eller kan jobba. Men jag klagar inte för "en konstnär är aldrig fattig".

x-mas party

Har varit lite upptagen. Julfestligheter och julpyssel har varit det som fyllt min tid. 

I helgen var vi på två julfester. Den ena hade temat "crazy christmas sweater". Så man fick leta runt efter en begagnad sådan. Jag hittade en stor och plöffsig till mig men ingen till J så jag hackade av min och gjorde den till en fräck damig 80-tals jultröja. J fick delen som blev över som en scarf. Vi såg rätt juliga ut men det här paret vann. De hade ju trots allt matchande tröjor som föreställde hela den bisarra julsången om massor fåglar (...and a partridge in a pear tree)

Det var en trevlig tillställning. Åt amerikanskt plock och konstaterade att amerikaner har en väldigt väl utvecklad dippkultur. De är bra på dipper helt enkelt. Måste få lite recept så ni får smaka.

Sen är de mycket för att dricka eggnog så här runt jul. Men det är överskattat och smakar smält glass tycker jag.

Sen sjöng vi christmas carols. Jag lärde dem den svenska varianten av We wish you a merry christmas. En sång som egentligen är riktigt störig men de kunde ju redan melodin. J kommenterade sen att jag får sluta vara så sverigepatriotisk. Det kan ni säkert inte tro men jag kommer ofta in på samtal om hur bra det är i Sverige. Och jag får nog erkänna att det blir lite överdrivet och obalanserat ibland. Man får ju inte glömma att america is the greatest country in the world.

FBI eller clopers?

Det har börjat inkomma lite paket till oss. Under vår vackra och trendiga gran samlas de små överraskningarna. Känns faktiskt svårt att hålla sig ända till julafton. 

Men vissa paket verkar ha haft en jobbig resa. Framför allt dessa små grisar. Antingen har paketet undersökts och sen fastnat i nån slags stor maskin eller så har en hund sniffat och tuggat på det och sedan inte velat släppa taget om det. 

Jag frågade min moder om hon kunde skicka mig en liten tub med idomin eller stjärtsalva som den kallas i folkmun. (Den skulle dock inte användas till stjärten utan till mina torra läppar.) Idomin är det enda lypsyl som fungerar enligt min mening. Alla andra sorter förvärrar bara situationen och gör en beroende. Men den amerikanska staten måste ha anklagat tuben för att vara en misstänkt bomb eller liknande. För den vita salvan nådde aldrig mina läppar utan fram kom bara ett tilltrasslat, skitit paket med en lapp på. "we care" stod det på den och sen en ursäkt för att paketet har misshandlats. Yeah right, ni clopers bryr er inte ett dyft om att jag har torra läppar och att de stackars grisarna och tomtarna som mamman skickade med som överraskning ser riktigt sorgliga ut, alldeles lortiga och klämda. 

åh tannenbaum!

J har claimat vårat julpynt på sin blogg, men jag hävdar att det inte går att göra. Ett julpynt kan inte vara något annat är väldigt blandat och kan inte kategoriseras. Dock fick det i år lite religösa uttryck. 

Eftersom ambitionen var att göra eget pynt, kom jag att tänka på de gamla kristyränglarna man gjorde som liten. Min kära mor skickade bokmärken, fin som hon är. Men eftersom jag har målat massa marior i höst kom jag på att vi borde göra kristyikoner. 

Så J skrev ut bilder och jag fixade kristyrklet. Sen satt vi där och pysslade till Sufjans julsånger. Eftersom J gick igång på temat hjälpte han gladeligen till. Jag hade tänkt att han skulle klippa ut bilderna och jag spritsa ramen. Då blev han arg och påstod att jag kommer bli en sån där hemsk och perfektionistisk mamma som inte låter sina barn hänga upp sitt egentillverkade julpynt. Usch, hemska tanke! Det ledde tankarna vidare till Monica som låter sina vänner dekorera baksidan av granen som inte syns och bara hon får dekorera framsidan. Ville inte vara en sån person så jag lät honom va med. De blev lite si och så i början men han gjorde framsteg och mot slutet var det perfekta kristyrramar runt varenda en. 

Sen fortsatte vi med glittret som tillverkades av popcorn och cranberries. Varannan.  Det var mer tålamodskrävande. Popcorna gick sönder hela tiden och sen stack man sig med nålen. J hade problem med tråden, den åkte ut hela tiden och trasslade in sig. Sen kunde han inte trä den. Så då efter en jätte kort länga övergav han pysselkvällen bara pang bom, "det här var tråkigt!". Så satt man där själv resten av kvällen och besatt försökte få klart det.

Men fin blev den. Har nog aldrig sett en finare gran. Den är awesome, gorgeous och fantastic på samma gång.  

 

kylskåpet

Vårt kylskåp är sönder. Vi upptäckte att alltmer saker började mögla därinne. Och kom sen på att det inte fanns nån kyla i det alls.

Våra hyresvärdar verkar vara slappa och stressade. Vi har ringt dem några gånger och klagat. Tydligen var en reparatör här i fredags och trodde att han fixade det. Men kylskåpet är fortfarande helt dött.

Så hela helgen har vi förvarat våra kylvaror på våra två små minibalkonger. Det ser rätt sjukt ut nere från gatan. Varför har svenskarna mjölk, smör och yoghurt utanför sina fönster? Rena familjen Tajkon skulle min mor sagt.

Det börjar bli lite tröttsamt. Hämta mjölk till frukostflingorna som har frusit under natten. Och att inte kunna handla några nya matvaror. Idag har jag hållt mig hemma hela dagen för att kunna se till så han gör jobbet ordentligt (som att jag har nån koll egentligen)om han kommer. Men än så länge har han inte dykt upp. Jag känner mig inlåst, vill ut och röra på mig, se världen. Inte vänta på kylskåpsklåparen.

Holiday flick

Igår var det girlsnight. En samling telogtjejer och fruar till teologer skulle hänga och jag blev inbjuden.
Hade lite ångest för tillställningen eftersom jag inte kände dem så väl och tjejkvällar alltid är ett tveksamt koncept. Men min oro visade sig vara obefogad.

Jag åkte dit och dekorerade kakor och drack varm choklad. Tror att det är nån slags tradition som folk brukar göra så här i juletid. Kakorna pyntades med färgglada frostingar och strössel tills de såg oaptitliga och livsfarliga ut. Därefter såg vi på en Holiday flick. Alltså en romantisk julfilm.

Jag trodde att filmen skulle göra mig spyfärdig men till min förvåning märkte jag att jag bara sög åt mig myset som en svamp. Kvällen innan hade jag och J tittat på en hemsk nazifilm. Jag har för länge sen lovat mig själv att aldrig mer titta på en sådan men trots det lurades jag in av denna motståndsrörelserulle. Det känns som att allt fruktansvärt judehat redan skildrats på film så nu för att toppa görs bara nazifilmer som kan överträffa de tidigare i ondska och brutalitet. Så var även denna. Efteråt känns själen alldeles skadad.

Då kom denna tramsromantiska film in som balsam. Jag njöt, och log nog konstant. Jag kom också på mig själv med att sitta och fånigt leva mig in i karaktärernas ansiktsuttryck. Jag var ledsen, jag var lycklig, jag dansade, jag var frustrerad. En del av min hjärna vet ju att det inte är ok att svälja en sån här film, men en annan hade tröttnat så otroligt mycket på blod, mord och ond realism att jag behövde den. När jag kom hem till J var jag fortfarande så entusiastisk över denna film att jag berättade hela plotten. Berättade i detalj hur både Kate Winslet och Cameron Diaz hade det så jobbigt med kärleken så att de bytte liv med varandra i två veckor och där på nytt fann the big L. Men ju mer jag berättade började jag se storyns brister. Att den långa musiksekvensen när Cameron Diaz och Jude Law sprang omkring i snön och jagade varandra kanske var lite patetisk trots allt. Men när jag tittade fanns ingen kritisk ande, bara ren och skär lycka över att få se en film med ett lyckligt slut.

(Trailern kan ni se här!)

nu har vi jul här i vårt hus

Idag har vi skaffat julgran. I amerikat måste man vara ute i god tid om man ska ha nåt annars blir det som med pumporna - de tar slut.

Först åkte vi till en secondhandaffär och köpte julgransfot. De amerikanska julgransfötterna är självklart gigantiskt stora plastsaker som är riktigt fula. Men i ett litet hörn av affären fanns denna vackra fot. En vit, lite rostig med mycket själ. Först ville de inte sälja den för de visste inte om den var paxad av någon. Jag såg på den länge med sorgsna hundögon så att de sen sålde den för endast 3 dollares.

Glad i hågen åkte vi vidare på jakt efter gran. Det fanns två ställen nära oss att välja mellan. Ett kommersialiserat ställe med käck julmusik och snygga tomtenissflickor som sprang runt och hjälpte folket. På det andra stället fanns det några söta gamla gubbar som satt framför en eldtunna och rökte pipa. Vi valde givetvis gubbstället. De fixade vår utvalda gran och spände fast den på foten. Sen önskade de oss Merry Christmas och off we went. Vi vandrade hem glada och lyckliga med vår gran men med mycket mjölksyra i händerna.

Nu står den där grön, tät och grann. Imorgon ska den börja klädas. Min ambition är att bara kreativt pyssel får hängas i den. Inte en enda köpt dekoration förutom julgransljusen.

konsten att välja

Har målat hela veckan för att bli klar med mitt final independent project. Det fick bli den vita duken som nu blivit målad på. Och några andra målningar som jag inte kunde bestämma mig för om de skulle vara med eller inte.

Det var en fantastisk sista lektion. Vi hade gruppkritik av vårt arbete med mycket intressanta reflektioner och diskussioner. Och alla hade utvecklats så mycket. Tjejen som förut målade tulpaner hade nu ballat ur och målat stort och abstakt. Men fortfarande i väldigt tjejiga färger vilket en i klassen utbrast "I hate pink, it's so girlie". Då hettade det till lite i klassrummet. Tjejen som hade gjort den sa "but pink is my favourite color". Det ledde dock till en intressant diskussion om kvinnlig och manlig konst.

Hade sen också ett avslutande samtal med min professor då jag tackade för att jag fått audita. Han gav mig lite cred och tyckte jag skulle fortsätta måla. Det tog jag gladeligen emot, behövde lite selfboost den dagen. Frågade också om jag kunde få ta hans andra kurs i vår vilket han sa ja till.

Nu är jag bara velig för det finns så många intressanta kurser. Valet står mellan:

The Art of Dying en teologisk kurs jag inte vet mycket om förutom att Lauren Winner håller den, vilket skulle vara intressant.

Visualizing cultural dissent

(Synopsis of course content
Explores the interrelations of modernism and politics from 1880-1945, a period of rapid social and technological change that saw the rise of mass social movements, with political reaction on both left and right: from anarchism, to socialism, republicanism, and fascism; new media in the form of prints, photography and film reflect these changes, as do radical developments in painting and sculpture. Considers how artists expressed dissent from the status quo in response to a variety of social and cultural movements and political positions through a large range of media, styles, subjects, and exhibition venues addressed to a variety of audiences.)


Experimental Art and Ethics Since 1945

(Synopsis of course content
Experimental Art and its Ethics Since 1945 covers all major avant-garde movements of the post World War II era, and concentrates on the conceptual and theoretical impact they have had on the social, political, and cultural conditions of this period. In the aftermath of the atomic bomb and the Holocaust, the capacities of art to express the ethical dilemmas of humankind were questioned. Nevertheless, artists responded to those unprecedented events with coherent and powerful works, and again after September 11th 2001. We will examine the moral, ethical, political, and social exigencies of art, from the existential aftermath of World War II to identity politics, from HIV/AIDS, rape, incest and child abuse to pornography and scatology, from the state’s destruction of art to the dilemmas of the post-biological age of genetic engineering; and we shall accomplish this goal through the systematic study of the stylistic development, changes in media, and conceptual orientation of the avant-garde from 1945 to the present. The ethical dimension of this course will consider how the discipline of art confronts cultural concepts of good/bad and right/wrong, how principles of conduct governing aesthetics are carried out in art and its institutions, how standards of behavior, character, or the ideals of character are portrayed in art, and how all of the answers to these questions effect society and culture.)

EXPERIMENTAL COMMUNITIES en kurs som jag får hålla på med ett eget måleriprojekt tror jag.

(An interdisciplinary seminar structure will be used to collectively and individually examine visual culture in relation to experimental social structures. Readings across the academic spectrum will focus on alternative corporate models, secret societies, workers’ unions, social networks, cults, neighborhood associations, anarchist communes, relational art practices, minority alliances, reality TV, fan clubs, art collectives, and fundamentalist organizations. Students will be encouraged to balance theories of social change with actual historical and contemporary practices. Experiential research may be used to produce formal experiments of a social nature. Class productions may include interdisciplinary productions, research papers, performances, theater works, social actions, videos and new media works, as well as conventional visual or non-visual art forms. Projects may be executed at the university, in neighboring communties, or far beyond. Work will be judged by its formal sophistication or aesthetic merits, its social or political relevance, and its engagement with methods of ethical inquiry studied throughout the semester.)

Eller en digital fotokurs med bildbehandling.

Jag lutar åt att kanske strunta i konsten att dö och fokusera på konsten bara. I så fall kanske ta en av konsthistoriekurserna och sen foto och målerikursen. Men det måste begrundas.

(bilden är inte en målning utan en väldigt vacker pallet som jag önskar att jag målat)

got milk

I vårt hus finns det en liten trevlig mjölklucka utanför varje lägenhet. När livet var enklare och mer harmoniskt levererades det mjölk dit. Skulle gärna levat då.

Vi köper dock mjölk i fina gammaldagsa flaskor från wholefoods även om ingen leverar dem till oss. Romantikern Emanuel föreslog att J skulle gå ut och placera dem i luckan ibland så jag skulle få uppleva känslan. Men jag känner att det blir för mycket lek och låtsas.

Vi köper även vår buttermilk i flaskorna och sen går man och pantar dem så att de kan fylla på dem igen. Häromdagen när jag skulle ta med ett gäng flaskor till mataffären för pantning var jag stressad och slapp så jag skjöljde inte ur dem så noggrant. Jag lämnade fram mina flaskor till tanten. Hon totallackade ur och utbrast med jättehög röst "oh honey you gotta clean them!!!, this will smell up our whole place, EVERYBODY CLEANS THEIR BOTTLES". Åh lilla jag vad jag skämdes. Lortungen som kom och lämnade snuskiga illaluktande flaskor. Jag ryckte åt mig flaskorna och sa att jag skulle ta hem dem igen och rengöra dem. Hon ryckte dem från mig och sa - låt gå för den här gången. Jag fick mina pengar men sen gick jag flera varv i affären och bara kände skam. Tänk, hon kanske pratade om mig i lunchrummet "äckliga kunder som inte fattar att man ska rengöra flaskorna". Tänk om jag blir känd som flaskäcklet på Wholefoods. Jag vet ju hur det är när man jobbar i affär, man kategoriserar sina kunder. Men jag får släppa det bara, glasflaskorna är fortfarande en trevlig grej.

Nu funderar jag istället på hur jag ska använda den trevliga luckan och har kommit fram att den är en perfekt adventslucka.

Glad första advent!

american advent

Adventsfesten blev en succé!

Efter en veckas julbak kändes det som att vi var värda en uppskattande skara. Amerikanerna trillade in en efter en och fyllde snart vår pyntade lägenhet. De var lite sega med att hugga in på bakverken. Men när de väl börjat kunde de inte sluta, vilket kändes som ett gott tecken. Och glöggen bara älskade de. Vi var tvungna hetskoka mer för folket sörplade i sig så mycket.

Det sociala verkade också funka bra. Väldigt mycket teologer som man var lite rädd att de skulle bilda sin egen klunga. Men även de öppnade upp och pratade med oss vanliga om vardagliga ting.

Som värd och värdinna hoppar man ju bara runt från samtal till samtal och kan inte direkt djupdyka men det verkade som vännerna hade det trevligt. Efter sista man hade gått gjorde vi i alla fall segerdans i hallen.

Otto är här! eller där...

Idag blev jag faster till en liten Otto!
En stor dag, min bror är numera pappa. Men det skär i hjärtat att vi är så långt borta. Vill hålla det lilla pyret och se hur han ser ut. Han kommer vara ett halvt år när vi kommer hem. Då kanske han kan trix redan som att sitta och sånt. Men jag får bara följa honom på ett gigantiskt avstånd. Jag ska ta igen det längre fram dock och vara tokroliga aunt Lydia.

Ingen heder kvar i kroppen

eftertacksam

Det var fint med thanksgiving. Vi gjorde som man ska och följde traditionerna. Vi kvinnor stod i köket hela dagen och fixade ihop en stor måltid. Lite julbordskänsla, allt ska in i ugnen samtidigt och allt ska fram samtidigt och allt hinner bli kallt innan man äter det. Kalkonen var så stor och skrämmande. Jill fick ansvara för den. Hon la den i nåt saltbad i massa timmar och sen baddade in den och höll på. Jag höll mig borta så jag skulle slippa se det nakna djuret.

Männen fixade brasa och tittade på amerikansk fotboll på tv och sen gick ut och kasta lite själva.

Sen åt man, svullade nåt alldeles hejdlöst. Låg och kved i soffan ett bra tag. Därefter sparkade vi lite hackisack för att göra plats för desserterna i magen. Jag var verkligen pinsamt dålig. Mina fötter kunde inte göra-hackisack rörelser what so ever. Trots att min mage fortfarande smärtade ställde jag fram alla mina desserter som jag bakat nästan helt i onödan. Svullade lite till sen låg och jäste i soffan igen till sena kvällen.

Happy thanksgiving!

sweet holidays

Det julstökas här hemma. Vi ska ha adventsfest på söndag och ska bjuda på svenska bakverk. Ett fantastiskt tillfälle för spousen att balla ur och briljera.

Men det svåra är att göra svenska saker med amerikanska ingredienser. Allt är lite annorlunda. Idag har jag gjort pepparkaksdeg med konstig sirap, men den blev asgod. J gjorde knäck igår och körde stormkokvarianten vilket inte den sirapen verkade gilla. Knäcken blev stenhård och J blev besviken. Han får göra ett nytt försök ikväll. Sen blir det två sorters biskotti (en kardemumma, vit choklad och apelsin och en med kanel, mörk choklad och valnötter), två sorts saffranskakor, lussekatter (om jag lyckas, för vad använder man istället för kesella?) och glögg. Ett annat problem med bakningen är att allting lutar i lägenheten, inklusive ugnen, så man måste bygga upp med folie så man inte får snea kakor.

Min kära mor har skickat saffran, glöggkryddor, knäckformar och lite nödvändigt julpynt så vi kan nog få till lite fosterlandskänsla. Sen hoppas man ju bara att våra ihopskramlade vänner kan socialisera med varandra så inte tillställningen blir stel och konstig. Men det kan inte värdinnan ansvara för, hon kan bara se till att de är mätta och belåtna.

Innan advent är det dock thanksgiving. Vi ska celebrera med Zack och Gill och några vänner till dem. Idag har jag och Gill varit på fyra olika mataffärer för inhandla middagsgrejerna. Yams, Cranberries, Turkey, Stuffing...
Jag har ansvar för desserterna. Ska baka en körsbärstårta, en pumpa paj och en björnbärspaj.

Så imorgon går nog mest ut på att äta och vara tacksam.

dagens sanning

Igår hade vi några vänner på middag.

Jag och J lagade saffranssoppa tillsammans och det var trevligt. Det enda jobbiga var kryddningen. Att vara två kockar, att behöva kompromissa. Jag tyckte inte den smakade nånting, J tyckte att den var jättesalt. Jag hävdade att jag hade mer erfarenhet så vi borde köra på min smak men han var envis- "det värsta man kan göra är att servera en för salt soppa". Han håller nog på att få lite matlagningshybris som sagt.

Men gästerna tyckte den var god i alla fall. Amerikaner är ju inte så vana vid saffran, det är dyrt som guld här.

De inbjudna var två vänner vi hänger med ganska ofta och sen våra dubbelgångare. Men egentligen var vi en samling kopior allihop. De tre männen är alla seriösa teologer och verkar vara intresserade av liknande ämnen. Vi flickor står för det kreativa och högljudda. Konstnärstjejen berättade endel om sitt caféjobb och hennes dåliga chef och att hon inte får nån rast osv. Sen definierade hon sig själv ( så som man gör i usa: "I'm the kind of person who...") som "känslig och perfektionistisk", vilket också kändes bekant.

Men det är bara att inse att precis som man kan placera in andra i fack så är man själv i ett litet fack också. Att vi är unika varelser är gammalt och 80. Det var fint att höra när man satt i söndagsskolan men den hårda sanningen är att vi är kopior och klyschor.

nytt dokument

Fint att vända blad. Lämna sjuka tider bakom sig och få en fresh start. Idag har jag forfarande så mycket energi att jag började på den största tavlan jag nånsin målat. Våra stora vita väggar längtar att få nånting på sig. Har kännt mig inspirerad att måla direkt på väggen men om tavlan då mot alla odds skulle bli bra som as skulle det bli sorg i hjärtat att inte kunna ta hem den utan behöva måla över den vid tidens slut.

Så jag målar på en jätte duk som jag kanske kanske kan ta med hem om den får plats i packningen. Sen kan ju tavlan bli crapshit förstås så jag inte vill ta med den.

Oj nu i skrivande stund inser jag att när jag pratar om det jag ska skapa så lägger jag massa förväntningar på mig som skrämmer bort lusten och kreativiteten. Måste sluta. Det blir vad det blir, kanske ingenting.

Det är som konstnärs-Robert brukar säga: Det är upp till kamp varje gång man ska måla.

"Jag vill tacka livet"

Idag har jag gått och nynnat på "Jag vill tacka livet", denna töntiga sång som jag inte ens kan. Men den representerade ändå hela min varelse. Att vakna till en ny morgon. Att stå på bärande ben. Att fixa sig en redig frukost som man är sugen på. Att ta sig i väg till ett av sina favoritcaféer och insupa en superb latte. Att le, att se och att andas höstens friska vind.

Jag åkte runt i min lilla bil igen, återsåg wholefoods och lagade mat med kärlek. Även en liten ägg- och avocadomacka finlirade jag på.

Och sen som att ens sinnen klarade av något mera så såg vi på Babettes gästabud. Så fint, hon ballar ur fullständigt när hon ska fixa middag och gör världens feast. En enda hyllning till livet, maten och konsten.

Babettes sista replik är "en konstnär är aldrig fattig". So true!

sjukt kreativ

Vi mår fortfarande lite sisså. Man blir ju så slapp i lederna, bara en liten sladdrig tråd som försöker komma på benen igen.

Igår låg jag i sängen eller soffan mest hela dagen. Förutom klockan 16.25 då jag bestämt mig för att gå på min målerilektion.

J sa en gång att jag inte är en karriärskvinna-typ. Vid det tillfället gjorde det mig förbannad men nu kommer jag knappt ihåg varför. Vet inte om jag direkt vill vara karriärskvinnan men jag vill ju inte heller vara den som aldrig kan nå mina mål. Han har i alla fall fått ta tillbaka det vid några tillfällen då jag visat mig från min starka sida. Igår var ett sådant tillfälle, Jag skulle verkligen gå på den där lektionen. Den där gästgangsterläraren skulle komma tillbaka och ha individuella möten med oss om vad vi gjort. Och det är inte så ofta man får kritik på det sättet så det kändes viktigt och roligt.

Så jag låg i soffan och räknade ner timmarna, hoppades att jag skulle känna mig starkare när det var dags att gå, men icke. Jag stapplade upp och klädde på mig och drog iväg alldeles vimsig.

Men när jag väl satt där febersvettandes och illamående och pratade med gubben blev jag bara irriterad. Han får tio minuter med en elev som han inte alls känner och ska göra lite utlåtanden och så snackar han bara jibberish. Ordbajsar som bara den om vad vet jag och frågar frågor på ett så komplicerat och lurigt sätt att jag inte förstod om jag skulle svara eller om de var retoriska. Skulle hela tiden vara lite smart och fyndig men istället blev det inget konkret. Eller var det jag som bara feberyrade och inte blev ett dyft klokare av vad han sa.

Sen kände jag att jag var tvungen att va kvar resten av lektionens eviga timmar och försöka vara kreativ. Det var ganska omöjligt i ett sånt tillstånd.

Klockan halv åtta var jag tillbaks i lägenheten, tillbaks från min meningslösa kreativa utflykt och tillbaks i min varma sköna säng.

les miserables

Vi är sjuka. Har antingen fått nån slags matförgiftning eller influensa.
Jag trodde först att det var jag som hade svullat för mycket gafs på sistonde. Brunch, fika, flottig pizza och sen morotskaka. Trodde att morotskakan var lite over the top för efter den mådde jag jätte illa. Men jag började spy och strax därefter J med. Nu har vi varit helt utslagna i ett dygn med feber och äckel.

Det märks att man är långt hemmifrån en sån här gång. Ingen som kan komma och pyssla om en. Jag tafflade iväg klockan sju i morse till affären. Gick där på skakiga ben med en spykasse nära till hands och handlade cocacola, juice, tabletter och vitt bröd. Damen i kassan frågade pyjamasvraket om hon var ok. Jag svarade "yeah, just a little tired" sen tappade jag en av juicerna på golvet och famlade runt ett tag. Sen höll jag på att svimma i trappan till lägenheten för juicekassarna var så tunga och jag så svag.

Så det är ganska synd om oss vill jag säga.

make things happen

Har haft en ganska osocial vecka. Det har varit jag och mina kreativa aktiviteter. Har målat min gungstol svart och råkat färga håret svart så jag nu ser ut som en punkråtta. Och även om det ju lite är spousens roll att sitta hemma (som Benj påpekade för mig) så kände jag att jag höll på att ruttna bort här inne precis som min pumpa. Så jag var tvungen att ta tag i tillvaron. Slänga pumpan och komma ut lite.

Så i fredags hade jag en fikadate med en trevlig flicka på ett bra ställe som var nytt för mig. Det ligger på gångavstånd och ändå hade jag inte upptäckt denna lilla pärla. Men Durham är lite mystiskt. Det verkar helt dött vid första anblick men sen hittar man dolda skatter hela tiden.

Sen var vi på Bluegrass konsert med Zack och Jill i lördags. Lokalen och medelåldern i publiken var inte särskilt fräck men musiken var fantastisk. Vi avslutade kvällen hemma hos oss med lite pumpakaka.

Idag har vi efter katolska mässan ätit brunch med några nya bekanta på Guglehupf, stället med goda kaffet och fina bakverken. Efter det åkte vi med dem till en shoppingmall, sånt man gör i usa. Jag fick gå in med tjejerna på en sminkaffär. Lustigt för ävan om jag piffar lite så är jag extremt obekväm i såna miljöer. Det är ju bara asdyrt smink överallt som man inte ens vill lukta på. Varför skulle jag vilja spendera 100 spänn på en ögonskugga? Eller 48 dollares för lite foundation? Och överallt barbiedockor i vita rockar som vill hjälpa ens dåliga hy eller ge sminktips. Men jag spelade med rätt bra, strosade runt där och provade nyanser.

Så efter helgens aktiviteter känner jag att jag nästan fått en social överdos och behöver stänga in mig här igen.

people change

Vi blir båda lite personlighetsförändrade när vi är amerikaner. Det händer alla när de här. De upptäcker en ny sida av sig själv. Det hände till och med Lovisa när de var på besök. Mot slutet av vistelsen när hon blivit varm i sina amerikanska kläder utbrast hon saker till totala främlingar på värsta grövsta amerikanskan. Det var kul att se.

Men en oväntad förändring är J's. Det känns som han håller på att bli nån slags finsmakare. Han bryr sig om saker han aldrig ägnat en tanke åt tidigare. Särskilt mat. Förut har han oftast varit för slapp eller för stressad för att fixa mat. Han har slafsat i sig en skål flingor morgon, middag kväll. Men här står han och piffar. Förutom sin lilla kalkonmacka på morgonen, som han lägger ner mycket kärlek på, så gör han fina piffiga smörgåsar annars också. Han står och nynnar medans han pyntar dem med olika pålägg och dekorationer. Jag däremot känner att jag förslappas. Peanutbutter jelly på sin höjd. Eller cream cheese utan nånting på.


Men det är nog bara en fas. Jag hoppas ju nånstans att han ska bli som sin far men kanske ändå inte - det är ju min grej! Vissa kan ju dela matintresset (bagarn och babe eller H och M) men jag har alldeles för invanda bosstendenser för att det ska vara trevligt. Kanske är det så att han har mer tid här i usa och hinner med sånt och jag har mer tid för annat kreativt att jag inte orkar bry mig lika mycket om petitesserna.

Vi fick varsin termoskopp av J och L när de åkte. De sa att deras olika utseenden representerade oss. Den rosa är spousens den silvriga med seriösa loggan är professorns. Men det finns många fler tolkningar.

Men om förändringen fortsätter kanske J hör mer ihop med den rosa och jag med den seriösa. Viktigt att inte fastna i könsroller liksom.



(känn inte att hösten är förbi för den är på väg nu...)

southern lady

Har en vacker förmiddagsstund på west campus. Sitter på mitt favorit bibliotekscafé och läser och känner mig som en viktig student. J är i en annan del, i ett annat bibliotek bland de ännu viktigare studenterna.

Igår köpte jag mig en vacker gungstol. Tänkte att om jag bor i södern så måste vi ha en gungstol även fast vi inte har en veranda. Hittade den på craigslist (=blocket) så jag åkte hem till en fin southern lady. Hon hade så mycket söderdialekt att jag inte förstod shit vad hon sa nästan. Hon var väldigt trevlig. Jag sa att vi flyttat från sverige och slängde in att min man studerar teologi- visste att hon skulle gilla mig ännu mer då. Damen sken upp och sa "oh I'm also a christian". " You don't say, huge surprise" ville jag säga tillbaks.

Sen visa hon mig världens vackraste skåp som hon oxå ville sälja. Ett "pie-safe" - ett skåp som förr användes till att svalna söderdamernas pajer. Tänk att ha ett sånt skåp och fylla med apple pies, pumkin pies, coconut cream pies, cherry pies och Obama pies. Jag skulle va så lycklig. Men jag avstod. En annan gång i ett annat liv när jag bor i amerikat för gott.

party

I fredags var vi på teologfest. Fest och fest. De bjöd in till Obama-fest men i realiteten var det inget Obamafirande nånstans utan bara Js doktorandvänner som satt i slappa soffor och pratade teologi. Smarta som as var de allihop så jag våga knappt öppna munnen utan satt på min stol och pilla mig i håret och luktade jordgubb. Det var lite obekvämt men ändå lite kul att få en inblick i deras värld.

Lördag var det football-game. Vi lyckades inte komma in för våra kort är tydligen inte giltiga (annars går studenter in gratis). J försökte snacka sig in men vad ska jag säga? jag är ju en spouse, det står ju klart och tydligt att jag inte är student. J vart lite besviken. Men vi roade oss lite med att blicka in i en annan tillvaro. Den studentikosa. När det är gamenight partar studenterna så mycket de kan. De klär ut sig och går med fotbollslaget till matchen, sen bryr de sig inte om själva matchen utan partajar istället. Överallt var det unga tonårsflickor i små små kläder. Typ tomteniss-tjejer i korta julnattlinnen med mycket cleveage, som det står naughty på. Och sen högljudda jocks-killar som har solglasögon och bara överkroppar. I bussen satt vi bredvid en liten tönt som sjöng och tjattrade om att allt han ville va att bli så hög ikväll. Han försökte va den coola i deras lilla gäng och sa hela tiden ”what ever happens tonight I’ll take care of you alright”, som nån slags maffiaboss. Sen stappla han ur bussen och jublade och pussade lite flickor.

Ja det var ett litet spektakel som det gamla paret fick uppleva innan de gick hem och såg på en film.

today is perfection

Idag är allting vackert. Det är 25 grader varmt, löven brinner i olika färger, Obama är president och jag sitter på Fosters och läser konsthistoria. Man vill sjunga beskrivande som Tomas Andersson Wij, fast på engelska och om amerika. "the mailmen are handing out the mail, the sweepers are taking care of the leaves, the children are riding their yellow buses... Ni kanske fattar grejen. Allt vanligt är vackert.

Det känns som en stor lättnad och glädje råder överallt efter valet. Alla konversationer jag evesdroppar handlar om Obama. Hörde nyss en dam som utbrast "everthing is gonna get better now and I'm willing to help and do whatever it takes. If we all come together..." All cynism om att framtiden är som bortblåst. I alla fall för en liten tid. Jag gillart. Även om jag har mycket cynism i min själ så tror jag det här positiva gör mig gott. Det är ett land of opportunity även för mig, om bara för ett år.

Igår hade vi gruppkritik av våra senaste individuella konstprojekt. Jag har gjort ett under arbetsnamnet "the american doorknob". Det började med att våra dörrknoppar i lägenheten är väldigt vackra. Var och en har sin unika personlighet. Och sen är ju den amerikanska dörrknoppen så mycket trevligare än det svenska dörrhandtaget. Jag spann i alla fall loss på denna idé och skapade lite med hjälp av the scrap exchange. Det var kul och blev ändå någonting.

En negativ sak har dock hänt mig idag. Jag fikar på en äcklig kaka. En kladdig chokladkaka som jag precis nu upptäckte att jag lyckats kleta ner hela min gylf med. Så nu ser det ut som jag skitit på mig där fram.

Black president!

Sweet victory obama pie

Obama, Obama, obama!





Sjukt stort. Vi har precis kommit hem från vår valvaka och Obama är the president of the United States. Och Michelle är the first black first lady. Familjen Huxtable is in!!!

Jag hade bakat Obamas favorit paj- sweet potatoe pie. Han berättade en fin liten story om det när vi hörde honom tala live i NC. Han berättade att han var ute på turné och blev fikasugen och kände då för sweet potatoe pie. Storyn fortsatte och hade en poäng men den orkar jag inte berätta, utan jag vill ta fasta på att tänka på hur fin han är som gillar att fika. Och jag håller med usa's president att den är god. Så jag delar med mig av receptet så ni kan baka den till Obamas ära.


Sweet potatoe pie

pastry:

2/3 cup mjöl
1/3 cup majsmjöl/polenta
1/4 tsk salt
1/3 cup + 1 msk margarin (ca 80g tror jag)
2-3 msk vatten

Filling:

2 ägg
2 cups mosad kokt sötpotatis
3/4 cup socker
1 2/3 evaporated milk / tror att mellangrädde skulle funka, ej kondeserad mjölk för den är för söt och slimig.
1 tsk kanel
1/2 tsk salt
1/2 tsk ingefära
1/4 tsk kryddnejlika

Topping:
Cinnamon-Pecan Streusel

1/3 cup farinsocker
1/3 cup hackade pecannötter
1 msk mjukt margarin
1/2 tsk malen kanel

För instruktioner klicka här. (1 cup=2 1/2 dl)

Efter vi hade svullat Obama paj och röstresultat åkte vi hemåt. Färden hem gjorde mig nog lyckligast. Överallt euforiska människor och en biltutande fanfar "YES WE CAN"

imorgon smäller det!

Om man inte är i staterna kan det kännas lite patetiskt och överdrivet svullstigt. Men är man här, mitt i smeten, då ryser man, blir nästan tårögd och känner hopp för mänskligheten.

kreativ måndag

Idag har jag haft en intensiv kreativ måndag.

Gick upp tidigt och pluggade futurism hela förmiddagen. Intressant men det var konstiga tankar de hade. Föraktade all historia och hyllade maskiner. Tyckte att bilen var vackrare än all konst. Michelangelo skulle slängas i floden.

När jag var stel, frusen och trött på att läsa tog jag en liten hetsig paus och bakade bröd. Gick sen på konsthstoria.

Tog en till liten break och hämtade ut en gratis latte på Broad street (har varit duktig och samlat stämplar!). Sen for jag till ateljén och var inne i mitt måleri några timmar.

Till sist lagade jag en ovanligt vacker och kreativ middag av höstens färgglada rotfrukter (det såg vackrare ut i verkligheten). J och jag pratade om vad vi läst och just idag korsades våra vägar i böckernas värld. Hans Emil imponerades av glödlampans sken och skrev om det och mina futurister älskade också glödlampan och målade av den. När den första elektriska gatlyktan installerades i Rom skrev futuristen Marinetti "Let's murder the moonlight". Sykt.