cut costs

Nu är sötebrödsdagarna över. Dollarn har stigit så mycket att vi insett att vårt leverne inte håller. Så vi har nu gjort oss av med bilen. Det var en stor kostnad som tog våra pengar varje månad. Men den har också varit till stor glädje.

Vi tog farväl av vår bil igår. Kändes nästan lite vemodigt att ens american living var slut. Nu kan jag inte åka runt och köpa lattes och kakor längre utan måste gå till ställena. Det kan ju dock vara bra för hälsan att man rör lite på sig. Och även om vi blir lite begränsade så finns det mesta inom räckhåll. Nu ska jag bara handla på den trevliga mataffären wholefoods istället för att åka till den billigare och fulare längre bort. Och det finns fortfarande trevliga caféer och gott kaffe på gångavstånd. De flesta vi lärt känna bor också nära. 

Men det är ändå radikalt när man bor i amerikat. Folk kommer bli chockade. Och vi kommer vara de jobbiga som måste hämtas upp ibland. Trösten är att vi kan hyra bil nån gång då och då. Så blir det när man är gift med en man som vill vara evig student och man själv är en spouse som varken vill eller kan jobba. Men jag klagar inte för "en konstnär är aldrig fattig".