teologafton

Den här helgen är teologhelg. Vi hänger med Js teologvänner två kvällar i rad. Jag tror jag känt mig lite socialt svältfödd på sistonde så jag har inget emot det. Jag var på en konstföreläsning om Art and Justice här om kvällen och då var jag alldeles allena. Gick ensam hem i regnet och kände mig rätt ensam. Sen har vi som jag nämnt tidigare hamnat framför vänner ganska många kvällar.

Så ikväll var riktigt trevligt. Teologerna är spexigare än vad man kan tro. De pratar inte bara teologi när man väl lärt känna dem. Alla är visserligen väldans smarta så jag är ibland rädd att avslöja min okunskap men jag tror att jag kommer undan som svensk.

Vi träffades på ett italienskt ställe som hade väldigt god mat. Jag svullade och tog tom dessert, nån slags choklad grej vilket var lite misslyckat skulle provat deras tiramisu istället. Det var också trevligt att se ett nytt ställe, vidga vår horisont lite. Durhams ljuspunkter är verkligen helt gömda, man måste sitta inne på mycket inside information för att ta sig fram.

Imorgon är det födelsedagsfest för tre stycken i teologgänget med nåt slags superbowl-tema. Förhoppningsvis blir det lika lyckat.

snuggies

Man skulle ha en snuggie! Det säger vi till varandra nästan varje dag.

När vi var i Missouri och de vi bodde hos tittade på en massa tv, såg vi många gånger reklamen om "snuggies". Det är den mest patetiska reklam man kan tänka sig. Och prylen de säljer känns som det sämsta påfundet i historien. Det är helt enkelt en asful korsning mellan en kåpa, filt och morgonrock. Så vi hånade reklamen rejält mycket.

Tills vi kom hem igen till vår iskalla lägenhet. Här traskar vi omkring med massa filtar hela tiden. Och man upplever liksom att filten är lite krånglig och begränsande. När man ska laga mat, när man ska läsa eller jobba på datorn. Man vill ju helt täckas in av filtarna men de trillar hela tiden av. Så detta behov av en snuggie har börjat växa fram.

Jag hoppas ju dock mer på våren så jag slipper köpa en störd snuggie och lägenheten kan bli naturligt varmare.

Nedan finns reklamen och sen parodivarianten. Båda lika roande.

interesting but intimidating

Kom precis hem från min andra lektion i "experimental communities". Intressant och lite skrämmande. Men mindre farligt än förra gången.

Min professor började lektionen med att sätta upp en massa lappar igen och jag fick ångest av tanken att det skulle va en konstig oförståelig övning igen. Men den här gången skrev han på lapparna sånt som vi sa, eller de sa. Jag satt tyst som en mus under hela den tiden. Hade ingen aning om vad lilla jag skulle ha kunnat yppa.

Sen gick det över till att vi fick brainstorma lite för oss själva om vad vi tänker jobba med för projekt och hur vi tänker utföra det. Vi skulle också försöka koppla lite av det vi läst under veckan, till vårt projekt. Jag satte igång och kluddrade lite på mitt block.

När tiden var ute skulle vi givetvis sitta i en ring och förklara det vi skrivit och tänkt. Åh vad jag ogillar ringar!!! Att sitta där och vänta på sin tur. Försöka vara artig och lyssna på vad de andra säger men samtidigt fundera på vad i hela friden man själv ska få ur sig. Sen när det kommer till ens tur säger man helt random grejer som man inte alls planerat, för munnen bara går av sig självt. Och sen hör man sig själv säga en massa osäkerhetsuttryck som "eh, I don't know, or something..." och efteråt tänker man what the? vad sa jag egentligen, förstod de alls vad jag svamlade om? Det är så störigt att det inte alls är en kommunikation utan alla bara sitter där tysta och lyssnar och ingen frågar eller säger nåt om de inte hänger med.

Jag hängde defenitivt inte med i tre av studenternas snack. Men det var nog inte deras fel utan för att jag verkligen inte fattar vad de sysslar med. De var de som hade de seriösaste presentationerna helt utritade i schematiska bilder på sina laptops. Nån skulle göra nåt med nätverk och de andra två har jag verkligen no clue. Jag såg deras munnar röra på sig men jag förstod inte ett jota av vad som kom ut ur dem.

Nästa gång ska vi alla presentera olika konstkollektiv eller communities. Jag och en tjej har om "Fluxus" och "Antfarm" och sen nåt valfritt. Så nu måste jag researcha lite.

konsten att läsa

Idag känns lägenheten nästan som ett fängelse.

Jag sitter här och försöker läsa en bok som ska man ska ha läst ut till imorgon men den är så sabla tråkig att jag somnar hela tiden. Det är dessutom kallt och lite miserabelt här inne. Jag försöker hitta på ursäkter så jag kan få tillåtelse att rymma, har gjort en sån utflykt till mataffären, men nu finns det inget annat som måste göras förutom att läsa.

Läser just nu Linked. En bok som snackar om hur vi alla är sammanlänkade och om networks. Intressant ibland men också alldeles för seriöst för att jag ska bli fast. Författaren sprider ut det seriösa så gott han kan med små anekdoter men det blir ändå boring. Jag läser dessutom så toklångsamt att den aldrig tar slut.

Så jag känner att jag inte har så mycket kul att förtälja för folket. Kan ju försöka med J's liv. Han kom nyligen hem från skolan. Var på ett föredrag om rättvisa mm av Shane Claiborn. Very interesting tyckte han. Sen ska han iväg igen på nåt om publishing. Spousen stannar hemma i sin borg och försöker läsa.

just making conversation...

Nu har snön smält bort och när solen är framme känns det som att våren truly är på väg.
Vi tog en lång (i mitt tycke) promenad idag. Gick bort till konstmuséet för att kolla in en Bloomsbury-utställning. Intressant men inte fantastiskt.

Eftermiddagen spenderades med en svensk och hans amerikanska fru. Mycket trevligt. Mycket jämförande av svenska och amerikanska universitet. Dessutom även lite jämförande av mat. Jag fick tips om (och fick provsmaka) en yoghurt. Jag har på sistonde känt att buttermilken börjar stå mig upp i halsen. Längtar hem till filen igen.

Vi vet inte riktigt vad vi ska göra med kvällen. Det känns som vi slappat till oss lite på sistonde och inte varit lika äventyrslystna som i början. Utan valt det bekväma och torra valet att va hemma och se på vänner. Jag tror det måste ändras, tiden vi har kvar här är knapp. Men kanske inte ikväll.

I'm totally into studying

I'm like totally into studying these days. I'm like reading a lot of like really complicated stuff like philosophy and stuff and it's totally way over my head. 'Cause I'm reading this philosophy guy Emanuel Delanda who is kind of like Deleuze, but who the hell is Deleuze, you know! What the heck does he stand for?! I totally don't get it.

So I started another book thats about three totally different guys and something about language and shit. But it's totally noncomprehensible. So then I started reading this book called Linked, which is kind of trying to say that everything is kind of linked together you know.

And then I'm reading all this political stuff too, and it's totally not about that Obama guy, it's like about all these non-governmental political stuff. I try to read it and stuff but it just does not fit into my little brain! But it's totally amazing and really interesting anyways!

the white day with a black president

Jag kunde inte haft mer fel. Våren var inte alls på ingång. Istället kom vintern till Durham för första gången på allvar. Jag vaknade och tittade ut på ett helt vitt landskap. Men det var ändå inte en besvikelse utan rätt trevligt att se snö igen.

Vi traskade iväg till Dukes east campus för att titta på Obama. De hade en storbildskärm för teologerna i ett klassrum, så där satt vi. Vilket spektakel! Värsta cermonin. Jag tyckte Obama såg lite nervös och sammanbiten ut. Log inte lika stort som han brukar. Men han höll ett fint tal.

Det var intressant att se detta ihop med andra amerikaner. De var liksom så into it. Satt och mmade när han sa nåt bra. Några stod upp när de sa "all rise" (när han skulle säga eden). Och de bad alla med i fader vår när pastorn bad. Det kändes som en ganska märklig tillställning. Men jag är glad att Obama nu är president!!!

granen dansas ut

Vi har julgransplundrat idag. Det var dags. Egentligen för länge sen men granen var så fin och vägrade dö. Den stod där intakt med alla barr kvar och då vill man ju inte bara slänga ut den. Sen finns det alltid ett visst vemod kopplat till att ta farväl av myset. Men med allt julpynt kvar fanns det också en känsla av sunk och slapphet. Så vi klädde av den och drog ut den.

Men ut med det gamla och in med det nya (som för övrigt var temat när Bjärka skulle förändras). Sen efter en rejäl städning tog vi en promenad. Luften var ny och hade lite drag av vår. Ja faktiskt känns det som den snart är på gång. Jag hoppas.

En ny vår. En ny termin. Nya klasser, nya projekt. Nya saker att upptäcka den lilla tid vi har kvar här.

Resten av dagen har jag läst en för mig på tok för avancerad filosofibok.

TOMORROW

Imorgon är en stor dag. Obamas dag. Idag är en väntans dag, Martin Luther King day-helgdag.

Alla säger hur kaotiskt det kommer bli där uppe i Washington med miljoner människor överallt. Jag kan ju känna att det är där man borde va i så fall. Men jag tror att man kanske borde känna någon i sånt fall, det kan bli svårt att få boende och parkering så här i sista minuten. Sen kan det nog vara lite svårt att få en skymt av honom.

Vi ska nog inta händelsen nånstans på universitet. De ska ha storbildskärmar på några platser sägs det.

Kul att hans tid börjar nu. Det var ju lite antiklimax när alla var så exalterade och sen en lång väntetid tills han får komma fram. Men för Baracks del kanske det var bra i och för sig. Han behövde nog vila.

morgontankar

jag är fortfarande sjuklig, mycket snuvig, hostig och lite febrig tror jag. Men nu sitter jag uppe långt innan dagen borde ha börjat på grund av näsblod. Med en tuss i näsan och bloggar. Mörkt i rummet, natt utanför, vägen med alla bilar är helt tyst.

Det är lördag idag men det ska nog inte innebära så mycket. Jag ska stanna inne och börja läsa mina svåra böcker. Det kommer gå långsamt och jag kommer behöva slå upp ord i varje mening.

På tisdag har jag experimental communities lektion igen. Jag är lite rädd. Första lektionen var skrämmande. Han introducerade ämnet och böckerna vi ska läsa. Sen började han med en sjuk övning som jag inte förstod ett skit av. Det gick så fort när han beskrev vad vi skulle göra och jag var väl kvar i tankar om jag kommer klara läsa alla de stora böckerna eller inte. Så vips skulle vi skriva lappar och sätta på tavlan om vad vi tyckte fattades i kursen. What the!!! Jag hade verkligen no clue vad jag skulle skriva på mina stora a4blad. Satt och sneglade på grannen. Coppade ett av hennes ord men det kändes ju patetiskt att jag skulle tänkt på exakt samma sak. De kvicka amerikanerna skrev för fullt och satte snabbt upp sina lappar. Jag satt förstenad kvar. Sen skrev jag lite konstiga saker och satte upp. Nästa steg var givetvis att ordbajsa lite om vad man skrivit, vilket amerikaner är excellenta på. Jag stod där och skruvade på mig och mumlade lite om varför jag skrivit det jag skrivit i all panik.

Men kursen verkar vara så intressant så jag måste våga försöka. Det lät som den skulle bli värsta döda-poeters-sällskap-klassen. Med en lärare som vill att man ska ta in kunskap på alla möjliga sätt. En lektion ska vi bara gå tillsammans tex. Ja ja vi får se vad det blir, jag kommer i alla fall vara nervös inför nästa tisdag.

den elektriska filten och rodenten

Nu har våra vänner dragit. Långt bort från lilla sketna Durham till storslagna San Fran. Det blir nog lätt för dem att glömma de små intrycken de fick här när de bländas av storstaden. Men det känns som vissa saker lämnade lite avtryck i dem. Kanske det lite mer negativa sitter kvar länge länge.

De fick ju stöta på en hel del ohyra. Förutom musen som skulle fångas första kvällen fick vi oxå syn på den här lappen uppsatt på nedervåningen i huset. Helt sjukt! Nu springer några slags präriedjur eller nån råtta runt här också!

Sen är det ju det här med kylan. Jag tror Hanna frös konstant i vår lägenhet. Jag gav henne den elektriska filten, snäll som jag var, men jag tror hon såg det mer som en hemsk bestraffning. Hon använde den motvilligt. Den hjälper ju men känns livsfarlig.

Sen är Hanna lite känslig för flottig mat och fettiga efterrätter har jag upptäckt. Och då är ju amerikat inte helt rätt ställe. Här ska man ju svulla på utan att tänka. Hon försökte så gott hon kunde, men det blev nog lite för mycket.

Magnus klarade sig nog bättre. Han är ju från norrland och har sett möss förr och tog det hela med ro. Han gick jämt omkring i t-shirt. Och han gillar all mat, verkligen. Det enda han sa som han inte gillar är rått kött som inte ska va rått (typ rosa kyckling).

Men jag tror de hade det rätt bra här ändå. För oss var den en fröjd att ha dem här. Nu är det tomt i lägenheten. Ny termin nya tag och ingen kraft. Jag är förkyld och vill bara ligga i sängen och sova. Men det går icke. Jag har börjat mina klasser nu och den ena blir nog en pers. Superintressant men svår som as. Jag kommer behöva plugga som ett djur för att förstå något alls.

Gott nytt år!

Igår var sista kvällen. Vi hade tänkt att gå ut och äta men bestämde oss istället för att stanna hemma, med argumentet att vi lagar bättre själva. Så då styrdes ett fake-nyårsfirande upp. H&M var så snälla och gick med på att fira nyår en gång till. De tillagade en fransk gryta som var helt otroligt god, utöver det små chevrécrostinis och en god sallad. Jag gick ifrån det franska temat och gjorde lemonmeringe pie,

Så jag fick mitt nyår trots allt. Vi piffade upp oss och lägenheten tills det kändes som allt var på riktigt. Intog den goda middagen. Sen hetsade jag ut oss till tolvslaget för att avnjuta en festlig cigarr. De stretade emot lite först, tyckte det var kallt och att det kändes lite konstgjort. Men när Hanna fått på sig så mycket kläder att hon såg ut som en lodis, blev även det lyckat.

congrats bro Joe!

Vill passa på att säga ett sent litet grattis så här fem minuter efter dagen du är född. Har firat dig i tanken hela dagen. Vi tog alla en stor god latte till din ära idag och pratade lite om dig och det trevliga bageriet i Göteborg som ni verkar gilla.

Kram / sis

Texmexens återkomst

Vi hade en mexican feast igår hos Jill och Zack. Jill har tydligen bott tillsammans med en mexikan ett halvår och var därför värsta mexiproet. Vi lagade en massa saker som jag inte kommer ihåg namnet på men som blev otroligt gott. Det var mest vi kvinnor som lagade, som det brukar vara här i amerikat, så M gick in och nosade lite nyfiket ibland men kände väl att han inte kunde bryta mönstret.








Vi var eniga om att meximaten måste få en revansch i sverige. Vi gjorde lite slappa tacos nån gång på 80-talet sen bara dog det ut innan vi egentligen fattade grejen. Nu känns det passé och töntigt fredagsmys. Men det är helt fel! Det finns massa att utforska i det mexikanska köket. Många trevliga dipper och små rätter med små saker på. Tapas får ge vika för tacos!

Efter vi alla svullat långt mer än vår förmåga var man tvungen att vila magen. Jag intog den bästa platsen i en reclinerfotölj. Den blir som en egen liten värld, som en kokong eller en ö där man får pösa ut.

Det var nog lite kul för H&M att träffa lite riktiga amerikaner, det har annars inte varit så mycket interaktion med the locals. Ett väldigt trevligt utbyte av tjänster utvecklades sen. Hanna lärde ut stickning, Magnus visade kamerakunskap och Jill och Zack gav bra info om San Fransisco (de kommer därifrån).

Kvällen avslutades med att männen tog sig en liten pipa på verandan.

mycket mat

Hannas och Magnus vistelse går helt i matens tecken. Det är ju ganska självklart med tanke på vilka de är.

Vi tog en liten tripp till Asheville. En lite konstnärsstad vid Smokey mountains. Den var trevlig, hade mycket små shops och restauranger. Rätt komiskt var att den samlat alla alternativa människor på en plats. Dessutom var allas alternativa look från 90-talet. Majoriteten av befolkningen hade dreads, tatueringar, stora byxor och skägg. Tjejerna var typ snowboardtjejer eller hippietyper.

Först hittade vi ett hippt café med bra kaffe och diskuterade hur fint det är att alla gillar gott kaffe (från piercade dreadskillar till espressokostymsnobbar).

Det var trevligt att strosa omkring där. Vi letade intensivt efter restauranger och fikaställen. Vi alla hade samma krav, charmig miljö och god mat. Så vi checkade in en hel del ställen innan vi valde. Till slut stod det mellan ett franskt och ett indiskt. Magnus gjorde testet denna gång och stoppade in endast sin näsa innanför dörren. Han bedömde det franska stället snabbt som pommesfrittesluktande, så vi valde därför det indiska. Ett mycket lyckat val. Dofterna och smakerna var fantastiska, mycket folk och fin lokal.

Efter det drog vi vidare till en pub med irländsk touch. Där blev ölälskaren Magnus nekad att köpa öl för killen inte trodde han var 21 och hans leg var svenskt.

Nästa morgon intog vi frukost på ett ställe jag hade utvalt. Ett southernhak som hette Tupelo honey café. Mycket lyckat! Perfekt amerikansk start på dagen där den trevliga personalen la på en liten blomma på varje rätt innan den serverades!

Nu ikväll tillagas mexikanskt. Vi potluckar tillsammans med våra vänner Zack och Jill som har lite mexikoll. M fixar enchilladas och jag har gjort en påhittad rätt.

Magnus and the mouse trap

Nu är de här. Hanna och Magnus har hamnat mitt i vårt amerikanska liv. Just nu tillagar M en perfekt ceasar sallad i mitt kök, med en dressing från scratch of course. 

Det har ju varit en het debatt om hur man tar hand om sina möss här på bloggen så ni ska få följetongen.

Det första stopp vi gjorde med H&M var att införskaffa musfällor, the real Mc Coy. J och M riggade dem med snickers och placerade ut i köket. Sen gick vi och la oss. Våra gäster var lite oroliga eftersom de sover på en madrass nära golvet. 

Det var jag som först fick syn på han nästa morgon. Skulle fixa lite amerikansk frukost till folket och tänkte slänga äggskal i sopen, under diskbänken. Där låg han. Alldeles blodig och dan och egentligen alldeles för stor för den lilla musfällan. Jag skrek och J ville först att M skulle ta hand om den eftersom det var han som riggat just den fällan. Men sen var han man nog och tog hand om den. Föste i den i en papperskasse och jag sprayade medel för att få bort musblod. Förhoppningsvis har vi undanröjt problemet nu.

Idag har jag tagit M och H på en promenad i närområdet till det goda kaffestället. M uttryckte mycket belåtenhet över sin latte. Sen åkte vi och köpte flottig pizza och besökte en mall. 

husmusen

Vi har ännu inte sett nån kackerlacka i vår lägenhet men igårkväll upptäcktes en annan liten varelse. 

J var på väg in mot köket och fick då syn på en mus som sprang längs med golvlisten, upp på köksbänken och sedan in i nåt skrymsle och försvann. Han kom skrikande in alldeles skärrad och fick inte fram ett ord. 

Vår granne kom lika panikfylld in till oss häromkvällen och ville att vi skulle rigga en musfälla för nån hade stulit choklad från henne. Sen hade hon också funnit en chokladbit med bitmärken. Hon hade en sån här burfälla som inte dödar musen, vilket låter humant men verkar vara odugligt. Det är klart att musen fattar bättre än att springa in i ett stort fängelse. 

När jag hörde detta täckte jag igen springorna i våra dörrar så han inte skulle komma över till oss. Men det var väl antingen för sent eller så har han tagit en annan väg än dörrvägen. 

Så nu bor vi med en mus eller flera, lagom till när H&M kommer. Men det känns mest bra för vi tänker att Magnus kan rädda oss. Jag blev förvånad över J's oerhört låpiga reaktion, han var nästan räddare än jag. Ville inte göra nåt, ville inte ens gå in i köket. Han hävdar att eftersom M är från norrland så vet han hur man ska agera.  

I'm back!

Nu är vi tillbaks i vårt kära Durham igen. Och saker och ting är som vanligt. Känns mycket bra. 

Imorgon kommer Hanna och Magnus för att stanna hos oss i en vecka. Just nu är jag trött och sliten och vår lägenhet är ostädad. Men jag ska försöka göra ett litet ryck innan de anländer. 

Ska bli kul med svenska vänner på besök. Vi har känt lite Sverige-saknad under julhelgen och tittat suktande på våra foton och uppskattat er alla. 

H&M gillar mat så jag tror vi ska försöka testa lite nya restauranger när de är här. Jag och J känner att vi kört fast lite på sistonde och behöver vidga vår horisont lite. Inte alltid äta på ställen som  är safe utan leva lite mer risky. Samtidigt vill man ju att de ska få uppleva guldklimparna som man faktiskt har hittat. 

Sen funderar vi på att ta en liten tripp upp till Asheville. Sägs vara en mysig liten stad nära bergen. Men vi får se vad de är sugna på. 

Mina kurser börjar nästa vecka. Upptäckte nyss att jag måste skriva nån slags skrämmande rapport om vad det är jag planerar att göra i målerikursen, vad jag ska undersöka för nån subkultur eller något. Har ingen aning om vad jag ska göra och vad jag förväntas skriva. Måste haspla ur mig nåt i all hast. 

Nu sitter vi på flygplatsen. Glada och lyckliga över att vara på väg hem. Hem till fina, underbara Durham. Till vår mysiga lägenhet där man kan laga sin egen mat. 

Ikväll blir det risgrynsgröt igen. Och glögg. Vill inte släppa taget om den mysiga jul vi hade. 

Missouri är nog inte min plats här i världen. Kommer nog aldrig sätta min fot här igen.