den elektriska filten och rodenten

Nu har våra vänner dragit. Långt bort från lilla sketna Durham till storslagna San Fran. Det blir nog lätt för dem att glömma de små intrycken de fick här när de bländas av storstaden. Men det känns som vissa saker lämnade lite avtryck i dem. Kanske det lite mer negativa sitter kvar länge länge.

De fick ju stöta på en hel del ohyra. Förutom musen som skulle fångas första kvällen fick vi oxå syn på den här lappen uppsatt på nedervåningen i huset. Helt sjukt! Nu springer några slags präriedjur eller nån råtta runt här också!

Sen är det ju det här med kylan. Jag tror Hanna frös konstant i vår lägenhet. Jag gav henne den elektriska filten, snäll som jag var, men jag tror hon såg det mer som en hemsk bestraffning. Hon använde den motvilligt. Den hjälper ju men känns livsfarlig.

Sen är Hanna lite känslig för flottig mat och fettiga efterrätter har jag upptäckt. Och då är ju amerikat inte helt rätt ställe. Här ska man ju svulla på utan att tänka. Hon försökte så gott hon kunde, men det blev nog lite för mycket.

Magnus klarade sig nog bättre. Han är ju från norrland och har sett möss förr och tog det hela med ro. Han gick jämt omkring i t-shirt. Och han gillar all mat, verkligen. Det enda han sa som han inte gillar är rått kött som inte ska va rått (typ rosa kyckling).

Men jag tror de hade det rätt bra här ändå. För oss var den en fröjd att ha dem här. Nu är det tomt i lägenheten. Ny termin nya tag och ingen kraft. Jag är förkyld och vill bara ligga i sängen och sova. Men det går icke. Jag har börjat mina klasser nu och den ena blir nog en pers. Superintressant men svår som as. Jag kommer behöva plugga som ett djur för att förstå något alls.