Fint att vända blad. Lämna sjuka tider bakom sig och få en fresh start. Idag har jag forfarande så mycket energi att jag började på den största tavlan jag nånsin målat. Våra stora vita väggar längtar att få nånting på sig. Har kännt mig inspirerad att måla direkt på väggen men om tavlan då mot alla odds skulle bli bra som as skulle det bli sorg i hjärtat att inte kunna ta hem den utan behöva måla över den vid tidens slut.
Så jag målar på en jätte duk som jag kanske kanske kan ta med hem om den får plats i packningen. Sen kan ju tavlan bli crapshit förstås så jag inte vill ta med den.
Oj nu i skrivande stund inser jag att när jag pratar om det jag ska skapa så lägger jag massa förväntningar på mig som skrämmer bort lusten och kreativiteten. Måste sluta. Det blir vad det blir, kanske ingenting.
Det är som konstnärs-Robert brukar säga: Det är upp till kamp varje gång man ska måla.
2 kommentarer:
Kan vi kanske ändå få lov att följa hur det tomma bladet fylls med liv, lite på sikt? Det vore väldigt kul! Please!
kanske det går för sig, vi får se!
Skicka en kommentar