De som arbetar på internationella huset är väldigt vänliga och mycket pedagogiska. Vi har varit där några gånger för att få lite info. Man blir lätt den förvirrade invandraren som behandlas lite som ett barn.
J och jag där var på nån slags introduktion för internationella studenter hos en dam som skulle förklara det mesta för oss. Förutom oss så var det också en tjej som var utbytesstudent från Kina. Hon hade svårare för språket än oss så ofta blev det vi tre som förklarade saker för henne. Mot slutet av sessionen frågade kinesen som hade många frågor om min mailadress, för att kunna fråga någon om bank, mobil etc. När damen som var med oss i rummet såg att jag gav henne min adress utbrast hon helt otippat: "Well isn't that sweet! She's asking you to be her friend, she's already reaching out to you." Hon gick igång på det ett tag medan både jag och kinesen satt och skruvade på oss och var allmänt obekväma. Vi hade inte alls gjort nån vänskaplig invit till varandra! Men nu har jag alltså officiellt skaffat min första vän.
1 kommentar:
How sweet. Tycker du ska säga till henne som den där collegetjejen sa, att du alltid finns där för henne när hon inte vill gå ensam på campus.
Mo ha ha ha ha ha!
Skicka en kommentar