onsdag 4 februari 2009
schliten
Idag prövade jag på nåt fruktansvärt.
Jag sitter ofta vid fönstret där man får bäst uppkoppling och tittar ut på alla hurtiga människor som joggar precis nedanför. Har tänkt sen vi flyttade in att det nästan ser lite lockande ut. Som att det är skönt att ta en springtur där på det trevliga spåret som går runt universitetet. Och imorse av nån anledning gjorde jag slag i saken. Jag kände att min dag höll på att försvinna in i en sunklunk där jag skulle kunna slafsa runt i pyjamas hela dan utan mål och mening. Så för att bota det tänkte jag att springa was the shit.
Så fel jag hade. Det var det värsta någonsin. Jag klädde på mig hurtkläder och joggingskor (som jag faktiskt äger) och sprang bort till grusvägen. Några sekunder kändes det som en bra idé. Men efter bara några hundra meter var jag helt färdig. Min kropp var helt livlös och jag hade total andnöd. Hela halsen smärtade och hållet i sidan började uppstå. Efter det försökte jag ömsom jogga ömsom gå. Tills jag kom halvägs runt. Där stannade jag och spottade och fräste och försökte återhämta mig till livet igen. Hela resten av vägen gick jag. Det kändes som en evighet innan jag kom hem och fick slänga mig på sängen.
Helt sjukt! Jag visste inte att det låg så här illa till med min hälsa. Det fanns en tid för länge sen då jag var en löpare. En period i högstadiet gick jag upp varje morgon klockan 6 och sprang spåret innan skolan. Men sen dess har jag inte rört på mig alls. Har även ibland haft motstånd till alltför hurtiga promenader.
Och idag fick jag se konsekvensen av mitt leverne. Så här ur form kan man inte vara. Men samtidigt, hur i allsin dar ska man orka utsätta sig för nåt sånt här igen? Istället för att bli pigg som alla säger att man blir av att träna så har hela min dag gått åt till återhämtning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hej igen! Underbara du, jag känner precis igen mig. Det är därför jag ligger kvar i sängen och myser 05.45 när Johnny går upp för att jogga med sin kollega. Nu kan man ju skylla på att man är preg och inte ska belasta bäckenet (otrevligt det låter) i önödan. Det som svider är ju bara att alla säger att det är bra att vara tränad inför den kommande maratonförlossningen. Aja, jag får lita på att mina gamla danslektioner har gjort underverk med min fysik. Bebben är planerad till 25 juni, sådär lagom till Johnnys 30 årsdag :) När kommer ni hem? Kram
Oj, trodde det var illa men inte så illa! Skriver några snabba tips för att uppmuntra till mer träning från din hurtiga bror.
1. När man nått botten så kan det ju bara bli bättre
2. Ju mer man tränar ju mer kan man med gott samvete äta
3. Börja springa lugnt för att sedan öka mot slutet
4. Spring på kvällar, då är det kortare tid att vara trött och död på innan sängen
5. Köp dyra träningsskor, kläder och andra prylar för att få dåligt samvete om du inte använder dem
sist men inte minst, du SKALL svettas och BLI trött, det är ju meningen
Kära du, jag har ju alltid sagt att man inte bygger en kropp av att svassa runt mellan espressomaskinen och kassaapparaten. Jag tycker det är fantastiskt att du äntligen gjort slag i saken! Tycker absolut du ska fortsätta, med dina fina joggingskor från Target. Jag föreslår att du promenerar i rask takt några veckor för att sedan börja jogga så sjukt långsamt att du nästan skäms. Till sommaren är du tillbaka i högstadieformen!
Den största myten som jag känner till är den om Joseph.
Innan Joseph och jag var vänner så viskade fåglarna att han sprang Ekgården - Katedralskolan ofta.
Det är inte sant.
MVH
MythBusters
Tack pallen för goda råd. Känner ändå att det är för sent för min del. Det har redan gått så långt att det inte går att åtgärda. Hur blev vi så olika?
Möjligtvis med Lovisas tips att gå raskt många veckor och sedan kanske kanske ta mig till ett joggingstadie.
Men Lovs, jag vill så gärna att lite stress på ett café ska göra susen. Då får man ha ännu finare skor, små trevliga pumps.
Emil Oskar jag vet inte om myten stämmer men jag har sett att grabben springer långt, nån runda kring ån på ganska få minuter. Sen har han kommit tillbaka utan talförmåga och alldeles röd i fejat.
Kära barn. Välkommen till den bana som stakats ut av mamman.
Den börjar med joggingtur, sen aerobics i flashiga outfits o stora speglar.Fortsätter i rask takt med tjejgympa, simma 1000 meter, vattengympa, workout,High Splash, motionscykel, stavgång, promenad runt ån och cykla 30 min.
Hur det slutar? Med insikten att påtvingad rörelse av kroppen utlöser genetiskt betingat motstånd. Oövervinnerligt motstånd. Endorfiner saknas. Sorry.
Badminton Lydia. Badminton är det nya nu! Då får man ha korta fina kjolar, vita tennisskor och om man så vill ett fint litet svettband i håret. Om man så är i bättre form än sin motspelare räcker det med att stå i mitten av banan och slå så den andre får springa. Man blir inte ens svettig! (dock gryym träningsvärk dagen efter i muskler man inte trodde fanns) Keep up! Elli
Skicka en kommentar