my baking days are over

Jag tror jag har mist min bakarförmåga.

I amerikat när man ska bort till folk ska man hela tiden ha med sig något. Alltid dessa potluckar. Visserligen slipper man tänka på en liten töntig värdinnegåva men att alltid släpa med sig en rätt känns lite meckigt. När man går bort går man bort, då ska man slippa lagandet, sen bjuder man tillbaks och då får man själv stå för fixandet. Men icke här.

Så i fredags åt vi middag med två andra par. Jag var tilldelad att göra sallad. Det räknar jag som ett av mina bättre områden, så jag piffade till en rejäl sallad- vacker och god. J var orolig att den skulle slå huvudrätten men får man en uppgift vill man ju göra den ordentligt. Men det var nästan att den faktiskt slog huvudrätten (om jag får säga det själv).

Nästa kväll var vi hembjudna till några andra för att spela settlers. Då fick jag i uppgift att fixa efterrätt. Enkelt tänkte jag. Men när jag satte igång med baket gick allt fel. Jag valde att göra en kardemummakaka med klet uppe på. Och samtidigt sätta igång en karlsbaderbulldeg för att göra semlor till nästa dag. Sen började jag freestyla lite med kakan och blanda in farinsocker istället för vanligt socker. Och det var där nånstans som det började gå fel. Först brände jag träsleven, sen bröts den av. Sen brände jag margarinet till bullarna. Sen jäste inte bullarna för det finns bara värdelös torrgäst i det här landet. Sen brände jag kakan runt kanterna. Sen brände jag de ojästa bullarna som aldrig svällde och blev stora. Sen skar jag bort kanterna så kakan blev ojämn. Sen hällde jag över en vaniljglasyr som blev genomskinlig och alltför rinnig så det såg ut som nån hade spytt på kakan. Sen var vi tvugna att åka för vi var en halvtimme försenade. Jag satte ett patetiskt litet blomblad på toppen som bara gjorde kakan fulare och sen slängde jag alla bullarna.

Alla sa givetvis artigt att kakan var god men det var den faktiskt inte. Farinsockret tog bort kardemummasmaken så det hela var en flopp.

Idag hade vi Zack och Jill över på en svensk lunch. J fixade det mesta av maten, köttbullar, potatis, brunsås och lingon. Medan jag gjorde ett nytt försök att baka semlor. Den här gången hade jag köpt en ny träslev, en termometer, jämfört flera recept både amerikanska och svenska och köpt ny fast-rising yeast. Men de reste sig inte. Inte det minsta. Eller först lite grann men sen när jag formade bullar av dem la de sig som små pannkakor och ville aldrig resa sig upp igen.

Till slut gav jag upp och gjorde en halvgod smulpaj och brände mig järnet på ugnen. Så nu sitter jag med smärtande fingrar och ett ledset hjärta för jag inte längre kan baka.


(Bilden är för övrigt missvisande de ser puffigare ut än de är i verkligheten.)