första stressen

Idag kom hetsen tillbaks in i mitt liv. Det var en mycket välbekant känsla men det var första gången den dykt upp här i amerikat.

Jag fick imorse veta att det fanns rum för mig att ställa ut i byggnaden där det skulle vara en stor utsällning med studenternas avslutningsprojekt. Vernissagen skulle hållas samma kväll klockan 18.

Det blev lite stress. Förutom att fixa med tavlor hade jag som plan under dagen att sy en babyklänning till en babyshower som jag ska på imorgon förmiddag, laga en lasagne till några folk som behövde mat (de har nyligen fått barn och behövde hjälp) och baka en kaka till kvällen då vi skulle bort.

Men främst var det fixet med tavlorna. Jag var klar med själva målningarna men behövde fixa titlar och en beskrivning till projektet. Det behövdes skrivas ut och bli snyggt att montera. Sen skulle tavlorna hängas på nåt vettigt sätt, bestämma platser, men också eventuellt stretcha dem. Jag har målat på duk som jag inte spänt upp på ram för att kunna ta hem dem, men det ser lite slappt ut så när jag nu skulle visa dem fick jag nån oseriös idé om att ändå spänna upp dem. Jag åkte till en manlig byggfirma, fick hjälp av en tafflig ung kille som stötte på mig och bla. frågade om jag skulle bli en ”single mom”. Han skar till långa träpinnar som sen jag tänkte spika ihop till ramar. Stora meckiga ramar till väldigt stora tavlor. När jag sen kom hem med ramarna upptäckte jag att killen måste klantat sig och gjort fel för alla pinnar var för långa. Jag freakade och försökte hitta en såg. Sen började jag frenetiskt spika istället. Men insåg till slut att allt skulle ta för lång tid och var dömt att misslyckas.

Så jag häftade upp mina tavlor utan ramar, sprang omkring och klistrade upp mina små titlar och mina besrkrivningar och blev klar precis klockan sex. Då insåg jag hur fräscha och uppklädda alla var. Jag hade svettat runt i 30 graders värme med full fokus och inte hunnit tänka på mitt yttre.

J som fixat lasagnen och levererat den kom och plockade upp mig så jag kunde hoppa i en liten klänning. Sen tillbaks till vernissagen och sen lugnet.

Vi skippade att baka kakan och åka på den grejen och klänningen måste jag sy tidigt imorgon bitti.

När allt var över tog jag och J en stor hamburgare på en bar i den ljumma kvällen.