Klockan är elva. En timme kvar till midnatt och jag sitter här i Missouri och bloggar. Låter lite tragiskt och det är nog vad det är. Men mitt alternativ är att titta på tv och det är ännu tråkigare.
De flesta av er vet nog att nyårsafton brukar vara en ganska viktig afton i mitt liv. En festlig kväll om året då det för en gångs skull får glittra och glamma lite.
Jag hade ställt in mig på att det nog inte skulle bli så mycket firande i år. Vi åkte till hjärtat av amerika till en liten småstad där de inte verkar göra så stor sak av att ett nytt år blir till. Men jag packade ändå ner en liten festklänning i hopp att åtminstonde åka till en countrybar. Sen har det långsamt gått upp för mig att även det inte skulle hända. Nu ligger Nicole magsjuk och pojkarna ser på tv och jag sitter här alldeles allena.
Ja det är nog lite synd om mig. Men jag tröstar mig med att tolvslaget i sverige redan har varit och det märkte jag ju inte av, alltså kan tolvslaget här passera lika lätt.
2 kommentarer:
Stackars, stackars,STACKARS dig!!
Du har helt rätt, nyårsafton ska glimma. Nu gör det väldigt ont i ett mammahjärta.
På tal om hjärta har du fel. Du befinner dig inte i hjärtat av Amerika! (Säger sig självt om dom inte firar nyår) Hjärtat hittar du nog i NY eller LA eller SF. Och en stor bit av hjärtat sitter i vårat Portland.
Nu måste du göra nåt !! När den magsjuka rest sig klär ni upp er och drar iväg och firar ATT det blivit ett nytt år.
BEST WISHES for 2009 !!! önskas er
från djupet av mammans och faderns hjärtan
Hej baby. Var inte ledsen. Tänk dig själv. Jag var en timme från Times Square och allt jag ville var stanna nerbäddad i ett uppvärmt hus och vila mina nyopererade ögon. Jag tog dock på mig en glittrig tröja och sällskapet var mysigt: Ett ryskt-tjeckiskt par som bröt vackert (där kvinnan var proffsballettdansös), en mullig gullig snubbe som tillverkade löjligt dyra cyklar och var olyckligt förälskad, ett lesbiskt par som just skulle få barn och var allmänt kulturintresserade och odlar egen trädgård och så vi: Pierre pratade om Tolstoj och Tango och jag blundade och myste med ett litet champagneglas tills klockan slog tolv och jag gick bums i säng med ömmande ögon. Nåja, så synd var det inte om mig. Så du får min omtanke.... Jag önskar du var här hos mig i Nevvan. Puss o Kram, sis. /Vero
Skicka en kommentar