offer

Att flyga ensam med en ett och ett havlåring är som att föda barn om igen. Total självutplåning.

Jag flög först ett kortare plan från Durham till Atlanta. Satt bredvid två businessmän som tittade snett på mig och E från första stund. Den resan gick väl ok. Skrutt tappade nappen sjukt många gånger så hela flyget var engagerade att plocka upp den åt henne. Mannen bredvid mig skojade torrt om att han bara var snäll för att hon inte gråter. Jag skrattade skojsigt tillbaka och kände pressen på ett förnöjt och glatt barn. På slutet balla hon dock givetvis ur och skrek som en tok, kasta sig fram och tillbaks i sätet och slängde grejer omkring sig.

När vi landat sa mannen i finkostym som satt vid fönstret, (alltså inte närmast fru och barn men på samma rad) "well done man, I couldn´t have handled it".

Hetsigt stopp i atlanta, då svettig mamma sprang omkring för att hitta yoghurt till sitt skrikande barn på ryggen. Sen på nästa plan. En flygresa som jag trodde skulle vara i tre timmar men som visade sig vara i 6.

Där fick jag en bättre position, bredvid en snäll dam med barnbarn och ett tomt mittensäte emellan oss. E var dock trött och kinkig från första början och jag försökte söva henne på alla möjliga sätt. Damen tyckte synd om mig och den gastande ungen och gav E en påse godisbjörnar i farliga färger. Jag tackade men kände att socker och färgämnen var inte var hon behövde i stunden.

Efter evigheter av hyshande, pyschande, gungande i ergo och utanför somnade till slut barnet. Dock på ett sjukt ombekvämt sätt i min famn. Jag satt med armbågen ut och ryggen böjd och kände att min kropp skulle domna bort av smärta. Till slut lyckades jag få ner ett armstöd under armen och puffa upp ett paket våtservetter under för att mjuka till. Där satt jag sen helt fast i fyra timmar. Magen hungrade men att äta var uteslutet.

När de tidigare sålt hörlurar till tvn, tänkte jag att jag inte hade nån användning för dem och när jag sen satt fastlåst kunde jag inte få fram pengar eller ringa på en värdinna. Så jag fick se på en hel film och ett avsnitt Glee och ett avsnitt the Office och ett reseprogram helt stumt. Komplett tystnad och uttråkning. Urinblåsan smärtade.

Men fram kom vi och jag och gumman stupade i säng.

Nu hänger vi på coffee shops i Portland och sippar kaffe.