sista kvällen

Vi lämnade Durham helt varma i själen.

Trots våra uschliga tillstånd (som dock blev aningen bättre) hade vi en så fin sista dag att det skulle vara frosseri om man alltid hade sådana dagar.

Vi började dagen med en kaffe och en scones på ett favvoställe med två fina vänner. Klockan tio på morgonen var det 20 grader så vi satt på en fläktande veranda.

Åkte vidare mot en pizza-picknick i Duke-parken med familjen vi bodde längst hos. Männen spelade frisbeegolf medan vi kvinnor tog hand om barnen. E var lyckligare än nånsin. Klädd som en liten tant sprang hon omkring i parken och pekade åt hundar, pinnar, stenar och bilar.

Sen åkte vi hem till paret vi bodde hos sist. Åt en middag på verandan. Beans, sweet potatoes och cornbread. Anmärkningsvärt var att vi satt på framsidans veranda. I södern finns nämligen en frontporch och en backporch- kultur. I de svarta, risiga områdena sitter man på framsidan och ser varandra. De vita, rika sitter osocialt på baksidan och gömmer sig från grannar och förbipasserande.

Vi satt hur som helst på framsidan i den ljumma kvällen, och pratade om konstiga barnböcker som format en, allt medan syrsorna spelade på sina ben.