under the weather

Jag for till varmare land för att bli av med en evig förkylning. E och jag var sjukt risiga när vi åkte och jag befarade att flygresan skulle bli hemsk för E’s öron. I stället satt jag med tårar i ögonen med ett glatt barn i famnen när vi landade och kände att mina öron höll på att explodera. Efter många dagar i vilan och värmen gick till slut förkylningen över.

Nu reser vi igen imorgon. I helgen kom en ny influensa och angep oss och E fick ännu en öroninflammation. Eftersom jag och dottern sitter ihop som en känguru med unge i fickan, får jag alla basilusker som hon har. Skrutt var riktigt skruttig några dar med snor kommande ur öga näsa mun. Men efter att hon fått amerikansk rosafärgad antibiotika i mängder är hon ganska pigg och alert igen. Jag däremot får släpa mig fram med en fullproppad snornäsa och hängig kropp. Jag oroas inför en lång flygresa där jag tappert ska klara allt ensam, hålla den lilla på gott humör och hitta gatear och och bära all packning.

Jag och E far nämligen vidare till västkustens Portland Oregon, medan mannen far hem. E har som sitt femte amerikanska ord lärt sig säga bye, bye och känner sig redo.