onsdag 29 oktober 2008

gästblogg: but nothing lasts forever



Nu vill hon att jag ska avslutningsblogga men jag har ingen aning om hur jag ska kunna sammanfatta amerikaveckorna just nu när jag är så mätt i magen av sista svullpizzan och hjärtat är så sorgset. Kanske förväntas jag samla ihop tåtarna, punktvis redovisa, koka ihop självaste essensen. Men de säger att USA inte så lätt låter sig sammanfattas.

När vi hade tagit oss igenom helvetesimmigrationsmyndigheten på Washington Dulles (det är nu drygt tre veckor sedan) blev vi hälsade välkomna av nån slags konstapel med frasen ” Hi, how are you?” Jag hade glömt att det är så de säger, eller kanske hade jag aldrig vetat. Jag blev rörd och konfys på samma gång – vad förväntades jag säga? Jag mådde illa men jag sa att jag var fine och konstapeln log och jag blev återigen en människa och inte bara en passagerare. Sedan dess har jag varit en människa och jag har försökt göra som de andra människorna gör over here. Åkt bil mellan shoppingcentren, lärt mig skilja på stripmall och vanlig mall, gjort komplicerade menyval och inte skämts över att ta med resterna i en doggybag ifall det nu hade blivit något över. Gått i kyrkan på söndagarna och druckit take awaykaffe, allra helst kan man kombinera de båda sista utan att skämmas över det heller. På det hela taget behöver man inte skämmas över mycket i detta land. Man bara säger thanks och fine och ler och det kan ta en hur långt som helst.

Jag har tagit Whole Foods till mitt hjärta och idag efterskänkte de till och med en kasse, en vacker kasse med ett träd på som man stolt kan använda om och om igen och samtidigt exponera logotypen som visar att man är en medveten medelklassmänniska med akademiska meriter och god smak. De måste verkligen ha förstått att just jag är en sådan människa som bör ha deras kasse. Även Märta fick en kasse, en lite mindre som hon kan ha oblekta blöjor och ekologisk välling i. Jag var lite otrogen igår och gick in på Walmart. Mest för att se hur det var. Det var helvetet. Det menar jag nästan på allvar. Och det säger väl något om detta land, att här finns både Whole Foods och Walmart. Det är nog så nära en sammanfattning jag kommer, men det känns lite torftigt att det bara handlar om livsmedelsaffärer.

I morgon flyger vi hem, i övermorgon handlar vi mellanmjölk i tetrapack på ICA Maxi. Men nu: amerikansk äppelpaj.

Inga kommentarer: