Nu har Hamburgarna åkt hem. Jag blir alltid så sorgsen när en era tar slut. Och även fast Hanbergereran var väldigt kort så var de här tillräckligt länge för att bli en del av vår vardag. Man hade vant sig vid att många fler bodde här. En glad och käck Johan som sitter vid datorn, en stånkande, suckande Lovisa som har lite morgonångest, en alldeles fantastisk Märta som börjar varje dag med ett stort leende.
Både jag och J blev vemodiga efter att vi släppt av dem på flygplatsen. Innan de kom levde vi i ett tillstånd av välsignad glömska om vad vi saknar. Nu efter de varit här vet vi knappt hur man återgår till det.
Men det finns några positiva saker med att de dragit. Vi får tillbaks vårt rum, vår säng och vår klädhängare. Man har bara sin egen hunger att tänka på inte Lovisas omättliga. Man blir inte väckt på natten av ett barnskrik. Man behöver inte knacka på toaletten innan man ska gå in (finns inget lås).
Fast egentligen går alla de grejerna också att vända till saknad och tomhet.
Den bästa medicinen mot sån här depp är tv. Vi såg klart ”mitt så kallade liv”, massor avsnitt för att döva ångesten. Och efteråt kändes det lite lättare.
3 kommentarer:
Nu är vi hemma. Vi trodde att vi aldrig skulle komma hem, men det gjorde vi och det gick bra. Jag tog mitt åksjukepiller som ni sa att jag skulle. Nu är jag bara så sjukt, bisarrt trött. Hela eftermiddagen har vi gått och våndats över att klockan går så långsamt. Får man aldrig gå och lägga sig? Märta har sprungit runt härhemma såsom Gud skapade henne och hon lyckades bajsa i mina fina nya tofflor. Då tänkte jag phew att det inte var Lydias. Vi saknar er också. Hör era röster pladdra i huvet. Men är glada att vara tillbaka i Alingsås som vi nästan glömt hur mycket vi tycker om.
Euuu! Ja det var tur för henne att det inte hände här då hade jag nog inte tyckt om henne lika mycket, utan hållt en kyligt avstånd. Roligt att du ska gå i bajsiga skor varje dag på jobbet!
nu visar min ordverifiering "brotica" vilket jag tycker är väldigt roligt för det är nästan som en blandning av veronica och erotica. mest av allt är jag veronica tror jag, hoppas jag. nä, nu svamlar jag. jag tror jag ska gå och baka färdigt mina rågsiktskakor. puss, puss. i morse bakade jag scones. och jag är över huvud taget så allmänt olik mig för jag har oxå gjort värsta middan. hm. nåt måste man göra när man har överskottenergi. puss. igen.
Skicka en kommentar