Vi har nu tagit oss en titt på vår närmaste omgivning, Durham. Vi åkte då till tobacco-muséet. Det var gjort nån gång på 80-talet och var ganska tacky. Läskiga pratande dockor som Märta blev livrädd för. Men framförallt var det väldigt nostalgiskt och odelat positivt till rökning. Alla dockor sa att de hade det bästa jobbet man kunde tänka sig. Och när vi såg en dokumentärfilm om tobaccostaden Durham berättade de om den gamla goda tiden då staden blomstrade "because of the golden leaf and all over the city was the sweet smell of tobacco". Sen avslutades den med ett vemodigt snack- "but nothing lasts forever" och att "nån kopplade ihop cancer och rökning och plötsligt var det förbjudet med tobaksreklam" osv. Det var roligt.
Jag och L vandrade ner till downtown Durham sen. Innerstaden är ganska sorglig, bara nedlagda tomma gamla lokaler som inte fått nytt liv. Vi kunde inte drömma oss tillbaka till det goda 20-talet men blev istället nostalgiska över vår tonårstid då vi båda ville se ut som Angela i "Mitt så kallade liv" och lucky strike var det tuffaste märket att feströka.
2 kommentarer:
Feströka?????
swearmom
love you, girl. jag önskar jag hade fått se dig feströka. det hade varit en syn. du och lucky. men de säger ju att det är dumt... ^_*
Skicka en kommentar