kallaste hösten i mannaminne!

Helt sjukt, vår lägenhet är så vansinnigt kall. När vi kom tillbaks efter vår resa har det blivit kyligt i Durham och i vår lägenhet är det obeskrivligt kallt. Efter första natten kom Johan upp och frågade om han hade vita fläckar i ansiktet. Lovisa hade snott åt sig hela täcket så han hade legat i bara fillingar och ett lakan och nära på frusit ihjäl.

Jag själv fick tillbaka hemska minnen från när man låg kall och fuktig i ett vindskydd på hajk. Helt obeboligt. Så jag stapplade in till vår granne och frågade vad som var fel. Han stod avslappnad och inte alls huttrande och sa att deras värme var fine. Sen frågade han om vi varit i kontakt med gasbolget. Vi har elektricitet men vadå gas, ska man ha det oxå? Ingen som sagt det till oss. Han gav mig ett nummer och vi ringde på stört. Men gasmänniskorna är buisy, de sa att de kanske skulle försöka komma i övermorgon. Så minst en natt till i vinterkyla.

Jag ringde dem som fixar det mesta åt oss och de lånade ut lite täcken så i natt sov jag med en elektrisk filt. Så länge man höll sig under den var det ok men att gå upp från sin säng på morgonen var vidrigt. När ens andedräkt syns går det ju inte. Låg kvar och gömde mig tills dagen började hetsa. Då snabbt upp som ett plåster som ska dras av sen hoppa in i duschen. På med högsta värme så man kokas sen på med massa lager kläder och sen mycket te och varm gröt.

Den enda som är varm och lyckligt ovetande är Märta. Hon slafsar runt i sin pyjamas och är nöjd med tillvaron.