spegelbilden

Det var svårt att lära känna sig själv. Vi var ju hos våra dubbelgångare igårkväll. Tjejen är ju defenitivt ganska lik mig. Tror inte att jag träffat någon förut som jag själv känt att jag liknar på det sättet. Faktiskt också till utseendet! Skum känsla.

Hon hade lagat massa olika sorters snittar och tapasliknande saker som hon snitsigt lagt upp på olika vackra fat. Det har jag nog aldrig varit med om i usa. Oftast är det papperstallrikar och köpt mat eller möjligtvis halvfabrikat. Man har kanske bakat men från ett paket. Om nån bakat från scratch är det totally amazing. Men hon hade pysslat och fixat. Kändes bekant på nåt sätt!

Det gick ju inte att undvika att reflektera över sin spegelbild. Är jag oxå si eller så? Och lätt att känna sig förutsägbar.

Men som sagt verkar hon vara svår att lära känna, spelar lite hard to get. Men kanske är det lika bra- kan lätt bli störande och rätt ointressant att hänga med sig själv.

Jag och en vän Claes hade en spegelbild-revelation en gång i gymnasiet. Vi var så störiga på mattelektionen att vår lärare slängde ut oss och placerade oss i ett litet separat rum framför en spegel. Läraren var nog inte medveten om hur effektivt detta var. Där, när vi fortsatte flamsa och tramsa, såg vi hur irriterande och oattraktivt det var. Vi blev helt tysta och tittade ner i våra matteböcker i stället.

Med på tillställningen igår var dock några andra trevliga som både J och jag gillade. Några saker gemensamt men mycket som var intressant olikt och främmande. Väldigt ödmjuka och fina. Förhoppningsvis stöter vi på dem igen.

Nu ska jag iväg till ateljén och måla självporträtt och spegla mig lite till.