Vi börjar komma in i en vardag här. J som är mer för seriösa rutiner och strukturer brukar gå upp vid kl 6 och läsa. Sen gör han sin lunchbox bestående av en kalkonmacka en frukt och en twixbar. Och så ger han sig av med sin ryggsäck till sitt campus. Där har han lite lektioner ibland men oftast sitter på nåt bibliotek med sin Emil.
Min vardag är som vanligt lite mer flytande. Vissa fasta punkter som ger lite rytm men mycket tid att själv disponera. Ganska lagom tycker jag. Två dagar i veckan är lektionsdagar. Resten är tid för målande och plugg och andra projekt. Har ännu inte legat i fosterställning och funderat på vad jag ska göra med all min tid, så det bådar gott för året.
Sen finns det ju alltid vanliga spousesysslor att ägna sig åt. Städa, laga mat och tvätta. Hämta posten är ju också en liten trevlig vardagssyssla. Särskillt här när postmannen är världens sötaste. Han ringer på vår porttelefon där nere när vi har ett paket (vi har beställt massa böcker så det händer ganska ofta nu) och jag springer ner to greet him. Are you in number 10? Yep! Han står där i all sin prakt; gammal, mustachprydd, små shorts och fin hatt. Hoppas på den dagen då han ska ge mig ett riktigt brev.
På bilderna har ni J vid sitt campus (west) och jag som dansar på mitt (east).
5 kommentarer:
Ååhh vad ni är söta. Särskilt Joel måste jag nog tillstå. Jag fastnar för detta med rutiner och kalkonsmörgås. Ser ut som en skolpojke. Lydia: lite mer avslappnad och dansant bohem, tar kanske en kaffe till lunch. Fint.
Brev? Adress?
Jag fastnar också för joel och hans kalkonmackerutiner :-)
Men stor bild på joel och liten på lydia?
Läser i sanning din blogg med stor behållning, även om jag är dålig på att kommentera.
Och väntar på att du ska andas din oerhörda vånda för den kommande dubbel-cd:n på temat höst och hur du måste hetsa Joel att sätta ihop sin MM-skiva.
Vad gäller musiksfären så gör jag just nu en liten utflykt från singer-songer-träsket och inser att min nästa skiva kanske blir lite annorlunda, eller så håller jag mig till det tema jag tänkt ut redan innan...
Önskar dock att jag kunde hoppa i en av Hanbergarnas resväskor och följa med.
Hej Phil trevligt att du är kvar. Jag har redan börjat våndas. Och du får inte börja hetsa om din, det är lång tid kvar. MM-skivan kan dröja. Han förstår nog inte hur högt upp på prioriteringslistan detta ligger.
Jag lovar att du får plats i en väska. Amerikanerna är inte så noga heller vad man tar över gränsen. Frågar bara om man har bomber eller mat med sig, inte en human being.
Filip, du är en liten man och vi har stora väskor. Come along som man säger i Amerikat.
Skicka en kommentar