Jag ville gå på bio igår men J kände inte för det. Sen kom Tornado alert på radion och J vann. "TORNADO WARNING, PLEASE STAY INSIDE".
Så vi var hemma men ingen tornado kom, däremot en ganska kraftig storm under natten. Jag vaknade med ett ryck kl 4. Vet inte om det var av det smattrande regnet eller min pipande mobil. Men gick upp för att stänga av AC:n, tänkte att det kanske inte var så bra om den stod på om det börjar blixtra. Då upptäckte jag att det var plaskblött nedanför fönstret. Böckerna som låg där var dyngsura. Och den externa hårddisken som allt är sparat på var i omedelbar fara. Så jag räddade den och en massa annat. Gick sen ut i köket där fönstrena var på vid gavel. Eftersom hela vår lägenhet lutar så rann allt vatten som forsade in ner på golvet och sen rann vidare ner mot motstatt vägg. Så jag stod och skurade golv i gryningen.
När jag var klar med köket och badrummet som oxå var tokblött hör jag min mobil få en massa mess igen. Kollar dem och tänkte först att det bara var skit som jag fått häromdan. Sen, förmodligen för att jag är så yrvaken, börjar jag fundera över messens kryptiska mening. Fem mess med kodlika grejer. Subject: problem, dagens datum, fusion shared, Warning 80% osv. Börjar fantisera om antingen terrorattack och cia-grejer. Tänker nu, när det är dag och jag nyktrat till, att det är nåt skumt företag eller nåt men det är störigt att jag får betala för dem.
Jag gick och la mig men hade svårt att somna om. Tänkte på att jag var en hero. J bara sov igenom all dramatik med sina öronproppar långt instuckna.
Stormen fortsatte på förmiddagen men J vågade sig ut och köpte en tidning och sen hade vi en lång mysig frukost och läste om valet.
Vi följer valet så gott vi kan. Brukar gå bort till bibliotekets storbildsskärm för att höra talen och J har skaffat en banderoll som vi kan ha i bilen. Kan inte lägga fram några långa invecklade politiska argument för att jag vill att Obama ska vinna. Men det känns ju så mycket fräschare! Om man bara tänker rent estetisk. När Obama och hans familj stod där på scen och dottern lekte i konfettin så var det som om familjen Huxtable var tillbaka! Kände trygghet och värme.
1 kommentar:
Lydia, du är en sann Hero!
Vi saknar er här hemma, så jättekul att få läsa om er vardag, vi hejar nog också på Obama, och när du skriver det kommer jag nog fram till att det måste vara för att också jag tycker han är snyggare! Känns nog tryggt för demokratin att argument som det avgör världshistorien...
Önskar er allt gott!
/Sennehedningarna
Skicka en kommentar