YES!

Yes! Jag fick mitt körkort. J lyckades oxå. Det var självklart superlätt. En drive runt kvarteret och sen var det klart. Min gubbe var snäll så jag blev inte nervös heller. Men J fick en stor och dryg man som kände makt i sin blåa uniform. Min sa: "You did alright" direkt när jag var klar. J's sa "step into my office". Men vi båda kom ut lättade.

Medan jag satt och väntade på J träffade jag världens sötaste lilla southern tant. Hon hade väldiga problem att lyfta sig från stolen när hon väl satt sig så jag hjälpte henne lite upp och ner. Den söta damen började berätta sin story; att hon bott i Durham länge och att hon hade 32 barnbarn. Alla meningar avlsutade hon med "I thank God, the Lord has blessed me" och "the Lord provides". Hon var så vacker, hade långa gråa afrolockar uppsatta i en hög tofs. Hon var säkert 80 och trots det berättade hon att hon skulle börja studera igen för att få ut sitt diplom. Det enda man kunde känna lite oro för var att den lilla levnadsglada men skröppliga damen skulle köra omkring i en bil.

Vi vinkade farväl till vår grannie och åkte glada hem med varsitt NC körkort.