Det här har varit vår första sociala helg.
Igår hängde vi med ett par som bott i Uppsala i två år (vi bodde hos dem första natten men kände dem inte innan dess). Åt pizza först på ett charmigt ställe och sen åkte hem till dem och åt peanutbuttercake. Yummy! De är supertrevliga och väldigt generösa. Bestämde att jag och tjejen skulle ta en fika. Så nu har jag en vän inlagd i mobilen =)
I förmiddags åkte vi till kyrkan. En ny kyrka för varje söndag är mottot. Det finns ju lite att välja på här i the south. Denna kyrka var kontrastrik. Liturgiskt stuk som samlades i en skolgympasal. Efter gudstjänsten stod vi ute i entrén och blev hälsade på. Prästen introducerade oss för en teolog som studerade på Duke. J började prata med teologen och jag med tjejen/ frun(?). Jag och J tänkte samma sak-vi hälsar just nu på oss själva! Tjejen visar sig vara konstnär (är precis klar med sin konstutbildning i måleri) och jobbar på ett litet café/patisserie där hon bakar. De flyttade hit från Colorado för en månad sen. Var uppvuxna i ett karismatiskt sammanhang men ville nu ha en mer litturgisk gudstjänst. Killen läste en kurs om ortodox teologi. Helt bisarrt! Men de var väldigt trevliga och vi bestämde typ date med dem nästa söndag efter kyrkan. Så nu måste vi gå dit igen, men det var inte helt illa.
Nu är J dessutom på en Barbeque med teologdoktorander. Spousar fick tydligen följa med men jag passar. Men hoppas han får en bra kväll.
Vi tänker lite på hur det är med vänner. Hur öppen är man själv, hemma i Sverige, för nya bekantskaper? Amerikaner kan ju vara väldigt sociala men samtidigt lite svåra att komma nära. Vår status på vänmarknaden är osäker. Å ena sidan skulle vi kunna uppfattas som oattraktiva för att det inte blir så longterm eftersom vi drar om ett år. Å andra sidan är det kanske skönt att relationen bara handlar om ett år. Come and go, no strings attached- liksom. Lite som ett one night stand. Dessutom är vi från Sverige vilket kan verka exotiskt och spännande...
Man blir i alla fall väldigt tacksam för alla er, kära vänner! Känner att man redan har så många fina!
5 kommentarer:
älskade vän!
Åh va jag skrattar......obama....sååå mycket fräschare!
Er lägenhet! Jag vill så gärna komma.Taburetten i sovrummet, MÅSTE med hem. Fosters! åh va trevligt med en virkning och nån god chokladuppenbarelse!
Nu ska vi titta på Allt om min mamma med Emmanuel som är här....
Kram Louise
Du är såååå rolig, Lydia. Vet du det? Ända sedan du sjöng Bailando på Nyhem visste jag det, men nu är jag fullständigt säker. Du passar i webbrymden. Min blogg är bara en djup tårkavalkad. Du är tornadohjältinna, ärorik doktorandfru, en snabbt stigande konstnärsstar och den främsta caféexperten jag känner. Det och mycket mycket till. Love you, girl!!! Rise and shine, my sister....som du alltid gjort ^_*
Puss /La Verito Chiquitita
Oj oj tack Vero! Så mycket cred har jag nog aldrig fått på en och samma gång! Jag blir så lycklig när nån tittar in och säger nåt- vad som helst. Så jag vet att ni finns där.
Om jag ska ge tillbaka lite Vero så är du den exotiska Peruanska drottningen av mod. Jag älskar att du är så öppen med alla känslor och tankar- sorg, Gud, misär, hopp och kärlek. Utan begränsningar. Vet du att du är inmålad/collageklistrad i en av mina tavlor just pga av att du personifierar mod och tro för mig.
Shit, jag tror det var det vackraste jag hört... Lydien! Du är inte klok, Madicken! Tack och mycket mycket Kärlek och Tro tillbaka.
Vet ni något ytterligare om Nueva York? Vi hade en lägiz på gång men några andra hann före. Ska vi leta till två eller fyra. Och vilka datum för er?
Chau!
Jag vill bara passa på att säga att jag håller med er båda om allt vackert ni sagt till varandra, sötnosar!
Skicka en kommentar